Jo, tråden har ju några år på nacken. Men ämnet är ju alltid aktuellt, folk mår dåligt och blir sårade hela tiden, så råd och stöd är väl alltid på sin plats. Förstår att hon kände sig nere, och sårad. Det är naturligtvis olika från person till person, och beror väl lite på hur nere man är, jag tycker att det finns två olika råd som kan vara lika rätt, från fall till fall. Ibland kan det nog vara lika bra att tillfälligt lägga undan ett projekt, om man känner att motivationen och glädjen inte finns där, då blir nog resultatet lidande, och man kanske känner mer tomhet än glädje, när det är klart. Å andra sidan kan ett litet akvarieprojekt vara bra, för att hålla sig sysselsatt, och skingra tankarna.
Jag längtar efter nå´n att dela livet med, och känner väl lite som att livet känns ensamt och trist, och saker och ting känns inte alls lika kul som de gjorde förr. Men det finns en sak som har följt mig genom livet se´n jag var liten, och det är djurintresset, och då särskilt fiskarna. Jag har haft fiskar oavbrutet se´n jag var sju år, och det lär nog dröja innan jag slutar med det. Att pyssla med akvarierna är ju ett sätt att för en stund glömma bort att livet känns ensamt och trist, man får nå´t annat att tänka på, och när man har pysslat en stund, kan man sätta sig och studera resultatet, och de vackra fiskarna. För en kort stund glömmer man sin längtan efter att ha nå´n vid sin sida. Men så klart hade det varit trevligare att ha nå´n vid sin sida även där, framför akvariet.
Tråden är ju som sagt rätt gammal, så oavsett om hon har träffat nå´n ny eller inte, så har hon väl förhoppningsvis kommit över just honom vid det här laget. Annars är väl lite råd och stöd fortfarande på sin plats. Mitt råd kan som sagt vara både och, antingen lägga akvarieprojektet åt sidan, tills motivationen finns där, eller pyssla med akvariet, för att skingra tankarna. Man får känna efter vad som känns rätt för en själv, i just den situationen.
