Snäckrugby och gourmefjärilar

Fjärilarna är roliga filurer. Honan har som enda fisk i karet utvecklat en gourmetböjelse för andmatsrötter. Hon cirkulerar länge under andmaten, biter tag längst ut på de finaste rötterna, simmar runt och tuggar lite och spottar sen ut det som inte har den ytterst delikata sprödheten. Hannen är den första fisken som jag sett har intresserat sig för sniglarna. De minsta skivsnäckorna tar han in i munnen för att sedan spotta ut. Men nu har jag vid två tillfällen sett hur han tar en mindre physasnäcka i munnen och spottar ut. Gör om det tills den hamnar med öppningen uppåt och när själva snigeln sen kommer ut är han blixtsnabbt där och biter fast. Han simmar sen runt med snäckan hängande i munnen. Idag märkte dock kardinalerna detta och var blixtsnabbt där och jag blev skrattande åskådare till två minuters snäckrugby. De slogs om snäckan som gick från den ena till den andra, bollades friskt mellan partnerna för att sedan dimpa till botten. Den ligger fortfarande kvar efter en halvtimme så det är tveksamt att den överlevde. En bra stund efteråt hängde kardinalerna efter fjärilshannen som ett gäng fans, hoppades säkert på att han skulle trolla fram en till ätbar rugbyboll.

Jag tror att fjärilshannens sår läker, tycker mig se det. Det är fortfarande vitt och står ut men jag tror inte det är lika mycket och det röda börjar ge med sig. Hoppas.