Och jag får ju då kvittera med att Lasse har rätt i mycket men inte i allt. Om vi börjar med det sista så kan jag hålla med om att kommunalt kranvatten ofta är bra syrsatt, med luftning och ibland till och med ozon. Fast utgår man från att allt kranvatten alltid är syrerikt kan det bli tokigt. I värsta fall finns det inget syre alls.
När det sen gäller det där med genomluftning som visst aldrig blir färdigtragglat - tre sätt att hantera det:
Ett är erfarenhet. Jag har sett att uppstår det problem så är genomluftning det effektivaste sättet att snabbt hantera problemet. Ett exempel är ett 720 med stora malar. Det har en Fluval FX 5 och en Turbellepump, det räcker inte det blir för låga syrevärden. En sketen vanlig luftpump med en inte alls märkvärdig sten hanterar det. Syns dels på att fiskarna blir lugna och slutar flämta. Syns även tydligt med mätning, använder denna:
https://www.bigalspets.ca/sm600-portable-dissolved-oxygen-meter.html
Det är alltså det första, jag både ser och mäter att det fungerar. Nästa är vad som används i större sammanhang. Det finns trappor som är det som mest liknar att syrsätta vid ytan. Erfarenheten är att det inte är nån särskilt effektivt metod för gasutbyte. Luftning anses mer effektivt. Djupet kan variera, det är inte alltid så djupt som 4 meter vilket ju också bara ökar trycket med 40%. Drar man på högre tryck som t ex i den gamla vattenreningen till huset här där trycket låg på 5 kg börjar det hända helt andra saker. Det är inte heller våldsamt små bubblor som används, hålen kan röra sig om 1 - 1.5 mm, rejält större än till akvariebruk alltså.
Men alltså, luftning används professionellt och det fungerar bra, möjligen sämre än fontän och liknande men bättre än metoder som bygger på skval i ytan. Så återstår då att ta det teoretiska. Det finns flera som bidragit till teorin om gasutbyte, Henry, Fick, Lewis-Whitman osv. Vad det i alla fall handlar om är gasutbyte vid en yta. Och ju större ytan är, desto mer kan hända. Det är för den som känner för att räkna lätt att få fram att ytan på bubblorna från en luftpump snabbt kommer att bli många gånger större än ytan på akvariet. Vad man också vill ha är stor koncentrationsskillnad. Vid bubblorna nere i vattnet är trycket marginellt större vilket ger lite bättre utbyte. Bubblorna kommer också hela tiden att förses med ny frisk luft vilket ökar skillnaden i koncentration. Vad teorierna handlar om är att det vid ytan mellan gas och vätska uppstår mer eller mindre stagnanta skikt (film) som hindrar utbyte. Bubblorna rör sig genom vattnet och har fräsch luft, det är bra. Med ytcirkulation så rör sig vattnet vilket är bra. Däremot finns det klar risk för att luften vid ytan inte omsätts på bästa sätt. Det blir alltså en mindre yta med lägre tryck och risk för lägre koncentrationsskillnad med ytomrörning jämfört med bubblor. Finns alltså inget som talar för att det skulle vara effektivare.
Så, alltså. Jag mäter skillnad vid luftning med riktiga mätgrejor där skillnaden är viktig, vid syrebrist. Det är också en metod som används i stora sammanhang där det är viktigt att det blir effektivt. Det finns heller inget som i teorin skulle tala för att metoden är dålig. Så vad är problemet?
