And here we go again...
På 70-talet var luftpumpen närmast standard, det var liksom nästan otänkbart att ha akvarium utan en sån. Sen gick utvecklingen framåt, det kom pumpfilter som låg inom räckhåll utan att dränera plånboken och det blev också annan stil på akvarierna, mer växter, mer av anpassning av fiskbeståndet till volymen. Luftpumpen blev helt enkelt ofta onödig vilket var rätt bra, alla gillar inte att se bubblorna och det är också en teknik som är svår att få helt tyst, många var irriterade över ljudet.
Så långt var det bra men sen gick det för långt, utöver att bli onödig dök påståendet upp att tekniken inte fungerar utan att syrsättning sker vid ytan, punkt. Då har det övergått till rent trams, faktum är i stället att om det verkligen är så att det man behöver är att tillföra syre så är luftpumpen fortfarande den bästa tekniken. Räknar man på det så blir även med en måttlig pump och en medioker luftsten den tillgängliga ytan på bubblorna långt mycket större än den vid vattenytan. Bubblorna innehåller också hela tiden fräsch, syrerik luft och rör sig genom vattnet, det är så optimalt som det kan bli. Vill man ha riktigt bra syreövergång så väljer man en utströmmare som ger fina bubblor, typ de av trä. Då blir ytan för gasövergång enormt stor och bubblorna rör sig inte lika fort mot ytan heller. Bättre sätt att tillföra syre finns inte. Det är också ett effektivt sätt att föra bort ammoniak ur vattnet vilket särskilt vid högt pH är väsentligt. Funktionen på skummare för saltvatten handlar till stor del just om det där att med fina luftbubblor föra bort ammoniak ur vattnet.
Vill man räkna på gasövergången så är den teori som används two-film theory. Det är eftersom folk faktiskt räknat och analyserat som just den här tekniken med att pumpa ner luft används där det är viktigt med syretillförsel och där kostnaderna för energi inte får skena, t ex i reningsverkens biologiska steg. Alternativt gör man tvärtom, öser upp vattnet i luften i något fontänliknande. Ytcirkulation används helt enkelt inte för syrsättning i såna applikationer, det är inte effektivt nog.
Därmed så går det att hantera ursprungsfrågan, varför är det vanligare till guldfiskar (och en del annat, koi t ex) att ha luftpump än till andra vanliga akvarier? Ja det är inte så att gudlfisken är speciellt syrekrävande, snarare tvärtom jämfört med mycket annat. Däremot är det med guldfisk och mycket annat i dammfiskväg vanligt att man har stora fiskar och dessutom många i förhållande till volymen. Då krävs det mer syre än till ett akvarium med lite småfisk, dessutom äter och skiter många och stora fiskar ordentligt och nedbrytningen av avfallet kräver också mycket syre. Det kan då uppstå en situation där syret helt enkelt inte räcker till och då är vi tillbaka i 70-talet, den effektivaste metoden för att få ner syre om det är det som fattas är fortfarande luftpumpen, den är oslagbar.
Luftpumpen har kommit i visst vanrykte, delvis med rätta eftersom den numera sällan är nödvändig. Att helt förkasta den är däremot helt fel, den har sina poänger. Det finns situationer där den är helt rätt, en sån är just det där med akvarier med mycket hög last av fisk (om det sen är rätt att proppa akvarier med fisk är en annan sak, gör man det nu ändå så är det med luftpump man kan hålla igång det). Ett annat läge där luftpumpen definitivt har sitt berättigande är i tillfälliga krissitutationer, det kan t ex handla om akut syrebrist när nån klåpare vräkt i orimligt mycket mat. Akut ammoniakförgiftning vid vattenbyte med vatten med högt pH kan också vara ett läge där luftpumpen kan vara ovärderlig för att lösa en kris. Och vid strömavbrott kan en batteriluftpump vara en lösning för att hålla igång ett akvarium. Luftpumpen är alltså inte längre nån nödvändighetsartikel normalt men i vissa fall är den klart skillnaden mellan liv och död så förtala den inte, den gör vad den skall och gör det bra.
