allie: Jag tycker att beskrivning av den nya relationen mellan dig och ditt gatukorsningsmarsvin är ett ypperligt exempel på hur annorlunda och spännande en relation kan bli om man kommunicerar med ett djur på dess egna villkor och, som cri säger, försöker att först få kontakt med djurets själ. Vilken lycka.......
Som pappa-jonas mycket riktigt skriver, så är ju fiskar enkla okomplicerade varlser och även så är ju åtskilliga andra djurarter (det finns många undantag). Djur vill äta, leka, fortplanta sig och vara trygga. Men det är just detta som ibland kan få dem att förefalla komplicerade, eftersom vi ofta har svårt att själva tänka så enkelt. Är man enkel och naturlig i möte med djuret precis som allie var, så är det lättare att förstå vad det har för behov och önskningar. Men många, och däribland jag själv, är dessutom förvissade om att djur också har andra funktioner eller uppgifter i sina liv.:-)
Helena: Ja, jag är hundpsykolog. Jag tror inte din hund behöver en hundpsykolog, såvida den inte kommer från något annat hem där den kan tänkas ha blivit illa behandlad, har upplevt något traumatiskt eller har en genetisk defekt (som allies dalmatinerhamster tycks ha). Ofta kan en s k liten personlighetsstörning eller liten besvärlighet hos hunden vara en återspegling av ägarens personlighet, som den själv måste rätta till. Din hund lyssnar bara på dig när den tycker det verkar vara något kul på gång, är du själv lika selektiv, ;-)eller lyssnar du på din hund vid alla tillfällen? Mina djur har verkligen fått ta hand om min uppfostran. Det var förresten mina katter som lärde mig att städa upp dammtusar från golvet.
Min mor hade en ungkatt som använde benen som klösbräda på ett, för min mor, ovärdeligt antikt bord. Hon var irriterad och beredd att skänka bort katten p g a detta . Jag talade om för katten med bilder vad som skulle hända, jag sände bilder och känslor av ensamhet, förvirring och rädsla på ett främmande ställe, sedan sände jag bilder av trygghet i min mors famn, skojiga lekar och god mat i min mors hus om katten inte brydde sig om bordsbenen. Svaret från katten var: "Jag vill, men jag kan inte låta bli." Vad gör man då? Jo man gör som cri säger man ber om ett gott råd. Och rådet jag fick var att linda klarplast runt stolsbenen. Hur kunde en katt veta vad klarplast var? Jag frågade min mor och hon sade att det lindade hon alltid om maten som hon hade framställd, då kunde katterna inte äta upp den. När jag gjorde vad katten hade föreslagit så följde den med mig och satt och tittade på, det såg ganska komiskt ut. Katten lät bli stolsbenetd ärefter. Men ett år senare tog min mor bort klarplasten och då var katten där och klöste igen. Men då var den så älskad att den var värd mer än ett antikt bord och den fick stanna.
Vad jag ville förklara med denna händelse är att vi kan inte manipulera djur, de har sina egna behov, fel och brister som vi måste respektera. Men vi kan ju alltid försöka göra en överenskommelse med dem men vi kan inte alltid lita på att de håller sina löften. De är inte ett dugg bättre än vi människor. Jo förresten det är de nog.<img src=icon_smile.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>
Mvh
//KarlAxel
