Under isen och upp igen

Två otrevliga veckor senare.... började med ett eskalerande kaos på jobbet som gjorde att jag sjukskrev mig för depression, svår ångest, sömnsvårigheter och kronisk huvud/magvärk.

Sen blev mormor nere i Skåne sjuk, åkte in på sjukan och opererade bort i princip alla tarmarna... påse på magen. Mamma och moster planerade resa ner (vi bor alltså i Stockholm...) för att tömma hennes hus och flytta över henne till särskilt boende efter operationen. Under tiden försöker hon ta livet av sig och hamnar i koma i tre dygn. [B)] Mor och moster röjer, flyttar och städar (båda är över 60 och varken rika eller starka människor direkt), åker hem igen till Stockholm - och mormor trillar i badrummet, syr 16 stygn i benet, somnar och vaknar inte mer... så när jag kommer upp från tvättstugan förra söndagen fanns tre ord på min mobil: mormor är död.

Jag var redan skör, så jag grät o grät (och fick mycket god hjälp av en speciell människa här på zoopet) och sjukskrev mig därefter ytterligare en vecka.

Under tiden jag var borta exploderade situationen på jobbet och när jag kom tillbaka var allt ställt på huvudet. Jag vet inte längre vem som är min arbetsgivare, var jag ska ha mitt skrivbord eller om det ens finns något jobb efter jul. Marken är minst sagt ostadig under fötterna, på flera sätt.

Mor och moster väntar nu på att kremeringen ska bli klar, så de kan åka ner IGEN, tömma det särskilda boendet (där mormor alltså inte ens hann bo en vecka) och ta hem askan. Jippie. Vi ska sprida henne på Katarina kyrkogård.

Känner mig väldigt sugtappad, faktiskt!

Jag beklagar sorgen.
Ibland blir det mycket på en gång, men var stark och kämpa på:)!

Skickar en virtuell kram till dig.
Inte kul alls när allt händer på en gång. Se om din kompisskara och gör klart att altt inte är 100%. Brukar säga till på jobb när jag själv hamnar i en svacka, inget daltande från kollegerna. men större förståelse för humöret.

Beklagar sorgen jobbigt när allt kommer på en gång skickar alla styrkekramar jag kan.

Livet är som en bergochdalbana. Ibland så kommer det bara så tvära stup att man bokstavligen talat tappar andan. Sen kan det komma en tvär sväng, som gör att man knappt vet vad som är upp eller ner. Och emellanåt så kämpas det upp mot höjderna. Kramar om.

beklagar sorgen!
Vilken jobbig period du har haft. Kanske kan det så småningom leda till en positiv nystart? Stor kram!

Usch så hemskt, hoppas det reder ut sig med allt så småningom.
Fick själv reda på nyss att min 84 åriga mormor nyss hamnat på lunds lasarett med magbekymmer så jag har lite tankar spridda på alla håll o kanter.
Skickar en megakram och kryapåsig hälsning;)

Beklagar sorgen och du har all rätt att känna dig sugtappad. Hade du inte varit så långt bort, skulle du fått massor av kramar!

När allt bara är elände, har jag känt en trygghetet i att jobba (har liksom inte tid att tänka där). Hade det då varit kaos på jobbet, hade jag nog blivit knäpp... nä, det hade jag väl inte, men det hade säkerts känts så...
Kram!

Åh vad ledsamt att läsa hur du har det :( Många kramar från mig.

Kram från mig med. När det är riktigt i botten finns bara en väg, dvs upp

Beklagar verkligen! Min Mamma dog i somras och det är otroligt jobbigt att hantera när någon närstående blir sjuk och dör (för mig kom det egentligen inte som en överraskning, hon hade varit sjuk i dryga tio år men man blir ändå otroligt chockad), men jag har i alla fall haft ett otroligt stöd från jobbet, kan inte föreställa mig hur man skulle orkat annars...

usch, vad jobbigt du har det nu. Beklagar sorgen och hoppas verkligen det löser sig för dig på jobbet. Tyvärr så påverkar finanskrisen många nu. Vet inte om det är det som påverkat din situation oxså.
Då mina föräldrar börja bli gamla så funderar man en del runt detta, jag är glad att vi är många syskon som kan hjälpas åt den dagen då dom inte klarar sig själva längre.

Ta emot en rejäl kram från mig och försök att ta vara på dig själv i all sorg.
/B

*kramar om*

Det var mycket på en gång. Glöm inte bort att ta hand om dig själv. *KRAM*

Stora, stora kramar till dig, som har det så tungt nu. Men som andra har skrivit, längst ner finns det bara en riktning, uppåt!

Tack allihop! Japp, det finns bara en väg - uppåt!

Jag skickar kramar från mitt eget svarta hål där jag är just nu.. Hoppas att du snart mår bättre!!

Ååh, Kramkram! Hoppas att allt blir bra snart :)