Vad sysslar vi med?

Fick en tanke om att vi vill så väl men det kanske blir fel ibland.

Tex om ett par lyckas dra upp en liten kull av yngel så tar vi oftast bort dem och sätter dem i en skyddad miljö.

Vi vill ju så väl, de små liven ska ju ha alla chanser som man kan uppbringa.
Men är det inte en björntjänst vi gör dessa fiskar?
Jag har hört om exempel där föräldrarna "glömt" bort hur man tar hand om sina "barn".
Och då ska vi akvarie ägare hoppa in!
Det är ju en något konstlad miljö för dessa fiskar när de lever i ett akvarium.
Men ska vi verkligen göra som vi gör för det riskerar att urvattna dessa arter?

Var är det naturliga urvalet där den starkaste överlever och för sina gener vidare?

Detta är något jag funderar på hela tiden för vi ska ju också njuta av dessa fiskar i framtiden.

Bollen är din.....

RÄTT RÄTT RÄTT


BRAVO BRAVO BRAVO

så tar vi oftast bort dem och sätter dem i en skyddad miljö

De e ju för att de inte har någonstans at ta vägen i ett Akvarium.. och att det finns pumpar som slukar de små liven. Och för att det inte finns naturliga småkryp som de kan äta. (de åker ju oxo in i pumparna)

Däremot håller jag med dig när det gäller urvattningen.
Men det är inte alltid den starkaste som överlever... det är ibland den smartaste eller fegaste eller den med mest tur.. Man får väl se fiskarna i ett Akvarium som de med mest tur.. och ibland även de med mest otur.

Inga fler som har kommentarer?

Akvariumet är ju i sej en rätt onaturlig miljö. I naturen skulle mina jordätare ha ett revir på ca 5-10 km, i mitt akvarium får de nöja sig med 10 gånger så lite. Och även om vi hindrar den naturliga urvalsprossen, sorterar den seriösa odlaren ut dåliga yngel.
Sen är ju inte fiskarna utrotníngshotade, man kan köpa vf, för att kompletera med starkare gener.
Frågan har diskuterasdts förut. Då hävdade vissa att vi hade andra urvalsprosseser som kanske fyllde sitt syfte. Du kan ju söka och läsa mera.

Tänk hur det bara är bland oss mäniskor, endel tar bort sina foster som inte utvecklas som de ska, vi har medeciner som hjälper de som inte är korekta, gentekniken kan snart ta fram det "perfekta barnet" medmera medmera. Så nu är det inte längre det naturliga urvalet som ser till vilka som ska leva eller inte utan det är vi själva.

Man kan se det på många vis.

Våra akvarie fiskar är akvariefiskar och kommer aldrig leva i sin naturliga miljö såvia ingen försöker slänga i några från sitt akvarie vilket skäns ganska fånigt antagligen hade dom gått under innan man hunnit säga nafs.

Jag tycker att odlare skall ha all heder för att föda upp och sälja odlade fiskar så vildfångsten kan minska så mycket som möjligt eller helt uteslutas vilket gör att naturen får leva sin egen gång utan en massa störelse moment som att en fisk fiskas ut vilka kan få katastrofala följder.

Sen att sjuka och svaga fiskar bör plockas bort av odlare håller jag med om man bör inte odla upp även dom klenaste exemplaren för det kan bidra till försvagningar av arten i framtiden vilket man inte vill.

Jag var från början helt imot vildfångst, men har efer det att jag har lärt mig mera delvis ändrat min åsikt. Jag tycker inte man ska fånga utrotningshotade djur som tex citeslistade papegojor, för att ha som sällskapsdjur, men när det gäller fiskar kan som fångas utan att naturen omkring dem skadas är det än ennan sak. Det kan leda till att lokalbefolkningen kan käna pengar på ett mer miljövänligt sett och regnskog osv kan bevaras. Tyvär är det inte alltid så i verkligehet. Vid fångst av salltvattensfiskar händer det ofta att man använder gifter som kan förstöra hela korallrev.
Men man får också tänka på att akvariehobbyn är ett relativt litet problemet när men jämför det med ex. skövling av regnskogen osv.
Kjell Forhman har skrivit en bra artikel om vildfångat. Finns här på zoopet.

om ett sådant här ämne finns det inget som är rätt eller fel..... det är igentligen fel att ha djur i bur över huvudtaget men det finns flera exempel på diverse olyckor och förstörelse moment som har gjort att vissa djur endast finns i fångenskap

(människan är det enda djur som kan utrota sig själv utan att dö ut av naturliga orsaker) en tanke bara på vad i he..... vi håller på med i naturen

Naturlig urval?

I vårt nystartade 240l var dom första invånarna en vuxen svärdbärarhona och 31 yngel.
Nästa fisk var fem st Gurami som först fungerade fint med yngeln, men på ett par dygn förvandlades akvariet till en jaktmark.
Jag var helt övertygad om att alla 31 yngel skulle gå åt, men så blev det inte. De korkade, som försökte fly genom glaset, blev guramimat. De få som gömde sig klarade sig bättre. Totalt överlevde två lite större och en pytteliten.
Sakta men säkert har dom nu kommit fram från sina gömställen och simmar fritt, men helt klart med lite bättre förstånd i bagaget.

En rolig detalj är att dom gömde sig under och runt en stor rot och det har påverkat deras färg! Speciellt den ena är påtagligt brun i färgen och den verkar bli ännu brunare när den är intill roten. Det är ingen synvilla, för den blir så brun att man knappt ser den!
Kanske ska tillägga att dom är helt orange annars.

En annan rolig detalj är att min fru plötsligt upptäckte ett fjärde pyttelitet yngel fångad i hörnet på akvariet, bakom det fast monterade filtret (Juwel). Där kunde den simma upp och ner, som i ett sugrör, och det var precis att den klarade att vända sig.

Den hade varit gömd någonstans i minst tre veckor (!!) och lyckades ta sig till denna lilla kanal efter ett vattenbyte.

Det tråkiga var att det verkade helt omöjligt att hjälpa den. Jag försökte spola ut den, men man kommer inte åt där i hörnet.
I ett par tre dygn simmade den upp och ner och verkade gå en plågsam död till mötes.

Till sist fick jag spader och efter ett antal mindre lyckade försök, så valde jag att försöka suga ut den med en hävert från botten av akvariet och in under filtret. Där finns ett utrymme på kanske tre, fyra millimeter. Efter en timmes försök var jag nära att ge upp, men då, hux flux, lyckas fisken pressa sig mellan hörnet i botten och simma under filtret och ut i "friheten".

Det tog ett par dagar innan den simmade normalt och den är klart försiktigare än sina tre syskon. Det häftigaste är att den är längre och smalare samt betydligt mer klart orange!

Kul är också att denna långa, smala fisk nu ständigt håller ihop med sitt jämngamla bruna syskon.

Av denna lilla upplevelse tror jag också att det blir bättre fiskar om man låter dom klara sig själv och inte föder upp dom i en för skyddad miljö. Vi köpte även två nya svärbärare, som komplement, men dessa bortskämda fiskar har ett mycket mer nervöst och korkat uppförande än dom hårt skolade ungfiskarna.

Snipp, snapp...