Varför glas i botten på akvarium?

Jag sökte runt på forumet ang. om man ska ha frigolit i botten när det gäller akvarium med ram.

Jag hittade några intressanta diskutioner där det även framkom att i några akvarium så hade bottenskivan helt enkelt knäckts med allt vatten på golvet som följd.

Varför tillverkar man då nästan alla akvarium med enbart glas?

Bottenskivan behöver ju knappast vara genomskinlig eller snygg.

Är det enbart en prisfråga? Annars är väl en tjockare plexiglasskiva eller någon sorts plast en bättre och säkrare lösning.

Även om man inreder och ställer upp ett akvarium efter konstens alla regler så kan glaset fortfarande spricka om det finns några dolda fel från tillverkning.

Bottenskivan som får ta den största belastningen brukar oftast bara vara ett par millimeter tjockare än övriga glasen.

Siliconet fäster lika bra på plexi och ev plaster som man kan tänka sig använda. Och att det enbart skulle vara prisfråga låter inte logiskt då man knappast vill snåla en hundralapp på det som skiljer vardagsrummet från att vara just vardagsrum eller pool med allt jobb och kostnader och krångel det medför...

Så varför envisas med glasbotten?

glas är starkt och silikon fäster vansinnigt dåligt på plast.. ..men jag förstår din undran..

Det är extremt ovanligt att glasbottnar spricker så placerar man bara akvariet rätt så är risken minimal.
Då är det oftare en större risk att akvariet börjar läcka i fogar och silikon fäster mycket bra på glas, vilket gör det svårare att få andra material täta.

Plast botten är jag tveksam till om det är en bra ide men för ett antal år sedan hade jag ett akvarium med metallbotten. Enda förklaringen jag kan komma på att det inte används mer är att det kostar mer (någon som vet kvadratmeterpriset på glas och aluminiumplåt?)

Rambo skrev:

Plast botten är jag tveksam till om det är en bra ide men för ett antal år sedan hade jag ett akvarium med metallbotten. Enda förklaringen jag kan komma på att det inte används mer är att det kostar mer (någon som vet kvadratmeterpriset på glas och aluminiumplåt?)

Som sagt det är också svårare att få silikon att fästa på metall än glas

Kjell Fohrman skrev:

Det är extremt ovanligt att glasbottnar spricker så placerar man bara akvariet rätt så är risken minimal.

Då är det oftare en större risk att akvariet börjar läcka i fogar och silikon fäster mycket bra på glas, vilket gör det svårare att få andra material täta.

Ok.

Efter att läst alla olyckliga trådar om trasiga kar så kanske man blir lite väl uppskrämd.:p[:o]:(

Tänker tillbaka på mitt 100 liter helt i plexi.
Tyvärr repades det väldigt lätt men fogarna satt rejält.

Men det kanske är annat silicon som används speciellt till plexiglas som är olämplig på vanligt glas?

Annars hade väl en kombination av tjock plexiskiva i botten på glasakvarium vart mer vanligt pga styrkan och böjligheten.

Möjlighet att sätta laminerat glas då? [:o] Starkt och skulle det spricka så är det inte ens säkert att det börjar läcka eller väldigt lite iaf.

Ja laminerat är säkrare. Fast som sagt - oavsett vilket risken är minimal.
Pratade en gång med en skadereglerare på ett försäkringsbolag om hur stort problemet med akvarier var.
Han tyckte att folk skulle bekymra sig om sina diskmaskiner istället

I alla fall tills den dagen kommer då det blir på modet med automatisk vattenpåfyllning..
Kommer hem efter en veckas semester och upptäcker att källaren är vattenfylld..

botten sprack på mitt 50L så jag lagade det med att lägga på en plexiglas skiva på och det har iafall hållt i 3 månader hitills

Om man nu är lite extra rädd av sig... Skulle det då hjälpa att dra ett tunt lager silicon över hela botten på insidan, innan man häller i grus etc..

Det skulle ge ett extra skydd samt att om glaset nu spricker så finns siliconen där som då ser till att inte hela botten trillar sönder.

Henrik_von_Jyndevad skrev:

Om man nu är lite extra rädd av sig... Skulle det då hjälpa att dra ett tunt lager silicon över hela botten på insidan, innan man häller i grus etc..



Det skulle ge ett extra skydd samt att om glaset nu spricker så finns siliconen där som då ser till att inte hela botten trillar sönder.

Det har jag gjort på mitt 500-liters. Det behövdes ca 4 tuber och lite jox för någon mm silicon, men det är värt den extra tryggheten som jag tror att jag har.

Jag har plastbotten i mitt 40-liters.

Komposit, typ glasfiber skulle funka utmärkt.

Bottenskivan behöver inte vara stark.

Bottenskivan behöver inte vara stark. Vattentrycket gör att alla de vertikalt stående rutorna(sidorutor+front/bakruta) vill bukta utåt. Ingen annan kraft* motverkar denna kraft från vattnet(via gravitationen). Denna kraft påverkar sillikonfogarna med en drag-kraft. Har man man ett äkta ramakvarium blir det en tryck-kraft mot sillikonfogen. Ibland kollapsar sillikonfogen(fick själv uppleva att ett mittstag släppte härom veckan).

En minst lika betydande kraft ärm den böjande kraft som påverkar rutorna. Har man ett kar med tunt glas (eller ett nyss brustet mittstag) kan man se att rutorna "buktar" utåt. Blir utbuktningen för stor knäcks glaset**

Det är av två anledningar man har glas av rätt tjocklek. Den första är att glaset ska hålla för knäckningen. Den andra anledningen är att glasets ska "gavlar" eller brottytor ska utgöra fästytan för sillikonet. Det är av den anledningen ett, framför allt stort, kar har tjockare glas i botten än den andra rutorna.

Varför spelar då inte knäckningen någom roll? Jo för att knäckningen motverkas av underlaget som optimalt alltid skall vara helt plant och ligga dikt an mot bottenskivan. Detta gör att glaset endast utsätts för den tryckkraft som vattnet ger upphov till. Den är ganska låg förhållande till vad glas klarar samt de dragkrafter som sidorutor påverkar glaset med. Dessa dragkrafter klaras lätt av av glaset och fångas upp av de flexande sillikonet.

Detta gäller alla kar utom små eller stora ramkar där ingen bottenskiva av frigolit eller annat lämpligt motverkar tyngdkraften. Har själv ett 400liters som frihänger på en aluminiumram, korkad konstruktion.'

Mitt bästa case är det tidiga galvade ram-karen med tunn plåt i botten helt utan funktion förutom att hålla inne vattnet och ta upp dragkrafter.





*Lufttrycket kan försummas i detta fall.
**Eulers belastnings belastnings nr 3?

Storfiskarn: Problemet är just att det kan vara ganska svårt att få till den optimala underytan till akvariet. Varav ett mer elastiskt material än glas kan öka säkerheten markant.

Det största problemet när det gäller bottenglas är vridspänningen som påverkar glaset då alla hörn på akvariet inte är i perfekt lod. Altså ger en brytspänning på diagonalen.

Med ett lite mer elastiskt material minimeras bottnens kännslighet för både brytspänning och den enstaka sten som trillar ner och andra liknande anledningar som folk lägger frigolit/liggunderlag över bottnen för.

En "gjuten" kompositbotten möjliggör också att du gjuter in förhöjda kanter och får alltså en bottenram. Då slipper man ju skjutspänning på silikonet där.

P.S. Förlåt den kassa terminologin men jag kan verkligen inte komma ihåg rätt termer just nu...hjärnsläpp.

har man inte optimalt underlag har man förlorat

Har man inte optmalt underlag har man förlorat tror jag. Akvariet måste stå perfekt i lod, annars knäcks det förr eller senare. Det där med att man ska ha tjockt glas för att stå mot fallande stenar vet jag inte heller om det stämmer. Glaset går inte sönder av en tryck utan av en stöt ( impulsmomentet=kraft/tiden?) vet inte om tjock skiva håller bättre.

Helt rätt tror jag idén om en bottenskiva med uppdragna kanter är som man ställer sidorstyckena innuti. Funderar själv på att göra en dylik i rostfritt när jag bygger nästa extremt höga kar med tunt glas.

Fast det skulle ju inte vara glas. Nån form av komposit som glasfiber/kolfiber som kan flexa lite. Eller plåt för den delen.

Saken är den att om du har ett material som kan ge och ta lite så blir jo lodningen lång mindre kritisk. Silikonet i "ramen" skulle ge tillräckligt spelrum för att glassidorna inte skulle bli belastade av bottnens "rörlighet".

Angående underlag så är det välldigt få som har ett optimalt sådant. De flesta som har akvarier har ju dem i hemmet. Relativt få av dem gjuter perfekt vågrätt STUMMT underlag. Kan golvet röra sig är det inte optimalt.

Varning

Tänk på att det kan vara lurigt att blanda olika mjuka matrial

Tendensen är att de styvare matrial får bära all belastning nästan innan de mjukare tar vid...

Annars skulle det säkert funka bra meda dammduk på en plyfaskiva eller liknande med. Bara man armerar en rame längst ner så glasen inte snebelastas. Och att man hittar lämpligt bindemedel. Vet ej om silikoin fäster på dammduk specielt bra.

Hur som så vill jag pöängtera att glas i botten känns lite föråldrat. Kanske är det KISS principen kanske lätja men förmodligen så är det bara gammal vana.

Jag tror att plexiglas är dyrare än vanligt glad...

Om råmaterialspriset styrde skulle vi inte ha ramakvarier. Dels kostar ju profilerna och sen går det mer silikon också. Sen skulle en hållbarare botten vara en finess som säkert skulle motivera ett högre pris och säker större vinstmarginal med...