Varför ser min sajica vissen ut?

Hej!

Jag har ett sajicapar i ett 80L (i minsta laget jag vet). De gräver och möblerar om, båda äter, har gömställen. Nu ser min hanne lite vissen ut. Han stjärtfena är fransig längst ut och jag ser en antydan till ljus fläck mitt på den. Även de främre fenorna är lite fransiga och har lite ljusare "märken". Annars inga prickar, el fläckar på kroppen. Däremot ser man fjällen lite tydligare än annars. Han håller i alla fall ännu så länge inte fenorna mot kroppen, utan simmar på som vanligt och flyttar grus. Vad kan det bero på? Det finns inga andra fiskar än de i akvariumet, så det är nog ingen som nafsat på honom. Jag vill gärna veta vad jag kan förbättra. Tror inte att det är något fel på vattnet, men hade i 4 ml grovsalt, för säkerhets skull. Vad kan jag prova med för medicin?

mvh Vanessa

Hej Nessa !

Stora fiskar i ett litet akvarium ställer stora krav på dig som ägare.Vattenbyten ? Hur ofta och hur stora ? Du bör byta minst 30 -40% i veckan + slamsuga botten. Vad har du för filter ? Vad matar du med ? Temperatur ? Jag gissar att de fransiga fenorna beror på för hög bakteriehalt i vattnet.
MVH

Hej

Jag tycker det låter som om de har slagits, och honan gått hårt åt honom. Är "fläckarna" på fenorna lite upphöjda, och koncentrerade till fenstrålarna? I så fall kan det helt enkelt vara så att fenstrålarna har gått av, och läker ihop igen. De fransiga fenorna, och att det inte finns några prickar på kroppen, tyder på att det kan vara så. En gissning bara.

Hur går det med påfågelsäggen förresten? [:)]

MVH Micke

Hannen är ca 12 cm, honan mindre. Jag har två pyttesmå ancistrusar ca 2cm. Ett EHEIM innerfilter, väl avpassat i storlek, men jag vet inte vilken beteckning det har. Temperaturen är 24 grader (doppvärmare).Jag byter nästan 50 % vatten varje vecka, med "slamsug". Har kalksten i för att håll ph-t uppe. Har en liten rot i också som ger dem en håla att gömma sig i. Matar med JBL Novo, Stick M Pellets, samt veg pellets, och ancistrusarna får lite algtabletter, eftersom det inte är så mycket alger. Tror inte att det kan bero på kosten. Jag har haft honom i ca 2 år och han har fått i princip samma hela tiden, med undantag för lite räkbitar då och då.

Känner mig inte riktigt nöjd med att ha dem i det lilla akvariet, men vet inte hur jag ska lösa det. Jag har ett 700L där jag har ett påfågelspar som leker, så jag vill att de är ensamma. Har ett 200L där jag har några skalarer och tetror (silvertip och black neon) plus en liten (7cm) panaque nigrolineatus och ett 300L där jag har en gibbiceps (ca 30 cm) och ett heros severus (fullstora). Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra med mitt sajicapar. När de leker är hannen en liten pest för sin omgivning och de vill ju ha lite högre ph.

Fläcken på fenorna är knappt skönjbar och det vita på de främre fenorna har försvunnit. Fjällen ser nu normala ut. Han är fortfarande lite fransig längst ut på stjärtfenan, men han verkar inte påverkad. Eftersom akvariumet är ganska nystartat kanske det vore en ide att ha i lite schyssta bakterier. Det går inte att fylla filtret med efimec och liknande, tror jag. Det är en sådan där svamp i nu och filtret är så gammalt att jag inte har kvar manualen. Jag provade att ha i lite tåliga växter, men trots att jag förankrade dem under roten, lyckades han flytta på dem hela tiden, så jag tog bort dem.

mvh Vanessa

Jovisst ja, Micke. Du frågade ju hur det går med påfåglarna och äggen. Jo, som förut, men denna gång slog de i alla fall rekord i uthållighet. Ynglen började kläckas och röra på sig, men jag har inte hunnit skaffa någon syresten, så kanske om de får lite extra syre.

Mvh Vanessa

Hej

Oki, tråkigt. Hoppas att de lyckas snart. Man tycker ju att de borde göra det, eftersom de kommer så långt att de kläcks. Vilken är hanen och vilken och honan förresten? Måste köpa ett nytt täckglas snart, dels för att det avdunstar en del, och dels för att påfåglarna hoppar ur ibland. Vaknade för några veckor se´n när en av dem landade på golvet, och en hoppade ur idag när jag matade dem.

MVH Micke

Kanske borde jag inte skratta, men kan inte låta bli, eftersom jag antar att det gick bra - med fisken alltså.

När jag köpte mina påfåglar (i en mycket ansedd affär i stockholmstrakten - bör kanske inte nämna vilken, eftersom jag tänkt frekventera den igen någon gång), hoppade en av påfåglarna ner på golvet, i plastpåsen - och när biträdet, utan ett ord, la tillbaka plastpåsen med fisk på disken, försökte jag diskret inspektera hur fisken klarat fallet. Av biträdets min förstod jag att vi inte vidare skulle diskutera saken. När jag kom hem mådde fisken prima.
Måste erkänna att jag för ett ögonblick undrade vad jag givit mig in på - Varför kunde inte jag skaffa slöjdstjärtar som så många andra?

Jag skulle inte vilja vara utan täckglas, för fiskens skull naturligtvis, men också för min egen - Hur söta jag än tycker att de är, vill jag ogärna ta i dem - Av delvis samma skäl vet jag inte vem som är vem. Äggläggningsröret (som säkert heter nåt tjusigt) lär bli synligt vid lek, men jag har inte hunnit se när de "gör´t", utan när jag kommer på morgonen, ligger rommen där. Alternativet skulle ju vara att plocka upp dem och titta, men det går som sagt inte. Se där - en fiskfobiker med tre akvarium :)

mvh Vanessa

Hej

Hehe, jodå, de klarade sig, men frågan är om de hade gjort det om de hade varit vuxna, och vägt mer, då är nog risken stor att de hade slagit ihjäl sig.

Bra att du inte skaffade slöjstjärtar, då påfåglar, och alla andra ciklider också, nog är intressantare att se på, och ger tillbaka mer till sin ägare. Tror att många gör det misstaget, och så tror de att alla fiskar är som slöjstjärtar, och lägger av helt. Ett annat misstag många gör är att de tror att små akvarier är mer lättskötta än större. Se´n är ju slöjstjärtar "sönderavlade missfoster" med krökt rygg, och dubbla, släpande stjärtfenor, som inte skulle klara sig en sekund i naturen. Och det gäller även de minst extrema varianterna.

Apropå klantiga affärsbiträden. Skulle köpa pygmégurami för ett antal år se´n, och hon tappade den ena på golvet, och trampade se´n på den. Av förklarliga skäl tog hon en ny. Jag råkade ha ihjäl en stor scalarehane hos en grossist där jag praktiserade. [:(] Jag tappade den ett par gånger på raken. Den levde, men var helt borta, och dog strax därefter. Den fick nog rejäla skall- och hjärnskador. Därför blir jag lite orolig när påfåglarna hoppar ut, och faller en meter till golvet. Men den som hoppade ut idag hämtade sig på 10 sekunder, och åt lika glupskt som de andra.

Jag har inga problem med att ta i fiskar, man måste det ibland, om de hoppat ur, och man inte får i dem i håven när de sprattlar omkring. Jag har bara halvt täckglas på det akvariet, för jag råkade sätta mig på den andra halvan, hrrmm.

MVH Micke

Hej Micke!
Jo du har rätt om slöjdstjärtar. De kan ju knappt simma och beter sig mest som badbollar med sänke. Likadant med papegojciklider - Såg några i en affär och tänkte gu´vad häftiga, men när jag gick hem och läste på var det inte så kul längre. Jag tycker istället att det är en utmaning att försöka få mitt akvarium så likt ursprungsmiljön som möjligt - och det här att jag nästan är besatt av försöka få dem att trivas så pass att de leker har med det att göra. Det känns som ett kvitto på att jag inte gör helt galet i alla fall. Sedan att det är kul med yngelvård är liksom bonus. Det är den sociala interaktionen som jag tycker är spännande. Det var någon sociolog, som jag tillfälligt tappat namnet på, som skrev hela böcker om ciklider och deras sociala samspel...nu kom det: Konrad Lorenz. Han skrev om primater också. Bara det faktum att att ciklider från olika biotoper;ex malawisar och sydamerikaner inte förstår varandra, tycker jag är häftigt.

Såg några röda diskusar idag i den lokala zoohandeln. Vågade knappt titta på dem, eftersom köpdjävulen då lätt drabbar mig - och trots att maken tycker att det är kul att jag har ett intresse, har hans förståelse en ekonomisk begränsning. Vad jag förstår har du viltfångade skalarer. Tycker du att du märker någon skillnad på dem och odlade? Har du haft diskusar någon gång - Är det så svårt som jag föreställer mig?

ps. Hoppas du fått ut glassplittret:)

mvh Vanessa

Hej

Ja, papegojciklidodlingen tycker jag är ganska oetisk, de ger sig in och mixtrar i deras gener och kroppsform bara för att de kan. Men av nå´n anledning verkar människan vara fascinerad av det som är onormalt och udda, och vi vill gärna leka gud. Se´n färgar de en del av dem också. De behandlar dem som om de vore prydnadssaker, och inte levande varelser. Och se´n har vi alla dessa slöjstjärtsvarianter som knappt kan simma. Vad det gäller färgvarianter, så är de något bättre, om de har använt sig av urvalsavel, och förstärkt vissa färger. Då har de ju åtminstone sin vanliga kroppsform kvar, och kan röra sig normalt, även om de nog blir lite handikappade ändå, eftersom ciklider verkar signalera mycket med färger och kroppsspråk. Att fiskar med framavlade färger ändå lyckas rätt bra med att signalera till varandra och sina yngel, beror nog på att även fenor och ställningar är viktiga.

Men jag tycker att vildformerna är de finaste, de ser mer naturliga ut, och har en naturlig skönhet som avelsvarianterna inte har, som ibland mest ser konstgjorda ut. Det gäller t.ex många discus och scalarevarianter. Mina vanliga är nog odlade, men jag tror leopoldina är vildfångade. Köpte dem som vanliga, men leopoldi är nog oftast vildfångade, precis som altum. Vildfångade brukar vara känsligare, men vad det gäller scalarer undrar jag om det inte är tvärtom, för de är så hårt avlade. Men nå´n större skillnad vet jag inte om jag sett, har nog aldrig haft vanliga vildfångade scalarer, bara F1:or. Japp, jag har haft discus. Tycker inte de är så svåra. Mitt senaste par lekte med en veckas mellanrum, men jag sålde dem, för honan var så aggressiv mot de små scalarerna jag hade då. Och de kan vara svåra att para ihop. Hade ett "par" en gång, som visade sig vara två honor. Bytte ut den ena, hona igen. Se´n fick jag tag i en som jag tror var en hane, och de lekte ett par gånger, men de kom inte så bra överens, honan var rätt grinig på hanen. Hade ett bra scalarepar en gång, som vaktade ynglen bra, men så dog honan. Köpte en ny, vildfångad (jo, en vanlig vildfångad har jag tydligen haft). Det dröjde innan de lekte, och när de väl gjorde det gav sig honan på hanen, och gav honom rejält med stryk. Så man ser att det är viktigt att låta större ciklider välja partner själva, och inte bara fösa ihop två, och hoppas att det ska funka. Som med människor.

Japp, det har jag nog [:)] Satte mig på det, i sängen.

MVH Micke