I min familj visar vi ofta en tendens av snudd på manisk passion för saker vi åtar oss, vad det nu än månde vara. Min far har dedikerat hela sitt liv åt att restuarera kyrkor och slott (arkitekt), medan min bror utöver sitt jobb som designer lägger ner all sin fria tid på att skriva i och producera en musiktidning. Undrar vad hans fru egentligen tycker om det!?
För egen del har det vid mer än ett tillfälle handlat om akvarier.
I tonåren hade jag mitt rum belamrat med tankar med olika fiskar i. Detta beroende främst på att de blev överbefiskade så jag var tvungen att köpa fler. Men bet började egentligen långt innan det. Mina föräldrar hade saltvattensakvarium, men det är inget jag minns, utöver den torkade sjöhästen som vi senare sparade. Sedan följde just det akvariet med och nyttjades olika under årens lopp, allt från att innehålla skalbaggar och helt vanliga paddor jag och min storebror fångat, till sköldpaddor mm. Vi anlade även en damm i trädgården ivilken vi hade vatensalamandrar vi fångat i en än skitäcklig bottenlös mosse som jag var aprädd för som tre åring, men spännande var det!
Ett tag i ca 12 års åldern var jag helt besatt av tanken på en egen minikrokodil. Min mamma berättar fortfarande om det och retar mig för det. Men i och med att jag flyttade hemifrån så försvann alla akvarierna, jag minns faktiskt inte hur. Det är mycket möjligt att de slängdes hur stupidt det än låter.
Nu har jag bott i sthlm i några år och tyckte att harmoni saknades i hemmet. Därföer blev det en liten skål med en snygg kampfisk och ett gäng zebradanios. Men som alla vet så är det en ömöjlighet att hålla sig där. Nu har jag haft mitt hundra liters i ca två månader och jag tänker skaffa ett bräckvattensakvarium snart. Än så länge bor jag i en etta men gissa om jag tänker skaffa ett stort jävla 400l akvarium när jag bor större. Och steg två blir väl att försöka sig på odling.
Just nu ägnar jag större delen av min tid, utöver manusskrivande och sporadiskt pluggande, till att hitta info om fiskar jag är intreserad av . Jag klänger i fiskaffärer minst en gång i veckan och kollar läget. Jag hade nästan glömt hur fascinerande det är med djur, synd att min flickvän definitivt inte delar mitt intresse. Men det är väl nog mest manin som skrämmer henne, dessutom tycker hon mina humlafiskar känns elaka. Hon menar att de har baktankar och är intelligentare än vi anar, att det är nått som inte riktigt stämmer med dessa fiskar.
Jag nu blev det visst den här passningen lite lång, men nu efter ca 13 års akvarie uppehåll så är jag mer hooked än nånsin. Det finns roligare arter nu att få tag på än för 15 år sedan. Då var det mest extraordinära jag kände till praktbotian, nu känns den medioker i sammanhanget.
Jag vill bara slutligen tillägga att Ctenopoma acutirostre dominerar hårt och lycka till med allt, vad ni nu än företar er.
MvH/Albin
Albin