vilka asiatiska fiskar anses vara utrotade eller hotade i naturen?

Personligen vill jag absolut inte bidra till att djur utrotas, de verkar sorgligt nog bli allt fler, de hotade eller de i naturen redan utrotade djurarterna....

Vilka asiatiska fiskar som finns inom akvariehandeln odlas bara p.g.a av detta problem, att de helt enkelt ligger risigt till vad bekommer antalet i det vilda ?

Detta är en svår fråga. Visst finns det ett antal rödlistade arter men dsamtidigt så finns den även ytterligare en del arter som kan anses vara hotade. Orsaken till att de är hotade är nästan alltid att deras biotop har förstörts och de därför kommer att utrotas och då kan det ju t.o.m. vara bra om de återstående exemplaren odlas för att inte arten helt sakll utrotas.

Dessutom sprids det ev olika orsaker en hel del rykten om att en viss art är på väg att bli utrotad (ofta är det en exportör som sprider ryktet för att trissa upp priserna). Så skedde t.ex. med galaxyrasboran som påstods vara på väg att utrotas helt och sedan visade det sig att den var så vanlig att den fångades som matfisk!!!!! (lär gå åt ett 100.tal bvara som pålägg till en smörgås).
Sedan är det också vissa länder som inför fångstförbud på vissa arter för att myndigheter och företag skall kunna förstöra naturen utan att det blir uppmärksammat på samma sätt som om det varit en vanlig exportfisk.

Så det är alltså väldigt svårt att ge ett konkret svar på din fråga.

Här kan man söka:

http://www.iucnredlist.org/

Några exempel:

Eldstjärt anses som utrotad i naturen. Det har diskuterats i vad mån akvariehobbyn bidragit men sannolikt handlar det om habitatförstörning.

Dvärgbotia är akut hotad. Orsakerna är det dåligt med information om.

Bangai kardinal är hotad. Här är ett av få fall där man kan se en direkt kopplig till fångst för akvarieändamål. Bangaien odlas dock allt mer.

Bygert skrev:

Bangai kardinal är hotad. Här är ett av få fall där man kan se en direkt kopplig till fångst för akvarieändamål. Bangaien odlas dock allt mer.

Fast även om detta finns det olika åsikter (även bland miljöorgansiationer)

Eldstjärt och pakistanbotia är utrotade i naturen. De utrotades av kraftverksdammar, förorening, och utdikning av träskmarker. De finns idag endast i akvarium. Försök att återutplantera eldstjärten har misslyckats, antagligen eftersom dess miljö helt enkelt inte existerar längre.
Silverhaj har minskat mycket kraftigt i naturen, osäkert varför men "miljöförstöring" är nog en bra gissning. De som säljs är i stort sett allihop odlade. Det fanns i handeln fram till cirka 1975 en andra art av silverhaj, den var lite mindre och hade gult på stjärtfenan, den är idag helt utdöd pga att kraftverksdammar hindrade flyttning.
I stort sett alla fiskar som lever i "peat swamps", dvs svartvattenträsk, är utrotningshotade pga att den miljön kalhuggs och konverteras till risfält och oljepalmsplantager. Dit hör t.ex. många barber, exv romb-barb och sexbandsbarb, och bettor, och guramis.

IUCN som Bygert tipsar om är en bra startpunkt, men ganska få arter är utvärderade; för de allra flesta hotade arter vet man helt enkelt inte hur illa det är. Dvs att en fisk inte finns med i IUCN betyder inte att den inte är hotad, den är antagligen bara inte utvärderad.

Många, många, arter ligger väldigt illa till pga att alla floder däms, träskmarker dikas ut och odlas upp, och att allt mer av vattnet används till konstbevattning.
Inte en enda art är hotad av insamling för akvariehobbyn. Inklusive Banggai-kardinalen, som visserligen har liten utbredning och av den anledningen anses i riskzonen, men fortfarande finns i betryggande antal (miljontals individer).

Sen kanske man ska fråga sig lite över det där med viltfångade fiskar... Fångstmetoderna brukar inte vara de allra trevligaste, så vitt jag vet är det inte ovanligt att man använder cyanid i vattnet för att bedöva fiskarna för att man ska kunna plocka upp dem. Det är ett sjukt stort svinn på fisk innan de hamnar i affärerna, och det skadar miljön något helt fruktansvärt. Det bästa vore kanske att förvissa sig om att fisken man köper är uppfödd i fångenskap.

Det där med vildfångat kontra fångenskapsfött är ingen enkel fråga, inom reptilhobbyn brukar diskussionerna i ämnet närmast likna drängslagsmål och det är nog inget annat att vänta än att det kan bli så i akvaristiken också. Som jag ser det bör man när man ser på frågan titta både på djurskydd, artskydd och ekonomi.

När det gäller djurskyddet så har det förvisso funnits stora problem med det vildfångade och visst finns det problem fortfarande. Jag tror dock att problemen minskat radikalt, man har lärt sig att fånga och transportera fiskar på ett rimligt sätt och rent fördärvliga metoder som cyanidfångst verkar vara på avskrivning. För inte så många år sen kunde man se hela kar med död fisk flytande hos grossisterna, nu är sånt ovanligt.

Det har blivit bättre med det vildfångade helt enkelt, däremot har som jag ser det utvecklingen gått åt helt fel håll med uppfödning i fångenskap. Visst finns det seriösa lokala producenter men en stor del av uppfödningen sker i skitiga dammar i Singapore och liknande. Aveln har tyvärr inriktats på rena missfoster och behandling med hormoner och annat suspekt är inte ovanligt. Sen är det ju naturligtvis så att en fisk inte mår bättre av att flygas runt halva jordklotet bara för att den fötts i fångenskap.

När det gäller djurskydd så skulle ju jag säga att det bästa är ansvarsfull lokal uppfödning. Som det näst bästa vete det tusan om jag inte skulle sätta anständig vildfångst.

För artskyddet så skall vi inte blunda för att ansvarslös fångst kan innebära problem för vissa bestånd. Självklart klarar inte alla djurarter vilka uttag som helst. I nästan alla fall är dock problemen med fiske för konsumtion eller miljöförstöring ett långt allvarligare problem än fångst för akvarier. Vilket för oss över till de ekonomiska aspekterna.

Akvariehobbyn är viktig för lokal ekonomi. Den har betytt mycket för utvecklingen vid Malwisjön och i vissa samhällen i Amazonas står kardinaltetran för 80 % av den lokala ekonomin. Drar vi undan de utkomstmöjligheterna så kommer inte folk att lägga sig i hängmattan och pilla sig i naveln i stället utan de kommer att vara tvungna att hitta på nåt annat som kan bli förödande för den lokala miljön.

Vi har en tendens att tycka att folk i andra trakter inte skall göra ditten och datten men vi kan faktiskt inte neka dem att göra allting samtidigt som vi lever gott, det bästa stödet för att få dem intresserade av att sköta sina resurser på ett bra sätt är att ge dem ett långsiktigt värde och se till att det går att handla med dem.

Ibland kan det vara bra för lokal utveckling att köpa vildfångade djur, ibland är det oacceptabelt ur många aspekter. Det finns exempel på när avskurna möjligheter att exportera djur har slagit igen lovande lokala projekt och gjort att befolkningen i brist på utkomstmöjligheter ställt till det ordentligt i miljön. Svårigheten är att avgöra vilket som är acceptabelt och inte, det finns certifieringssystem framme men de har tyvärr fått dåligt genomslag.

En bra rapport om vilken betydelsen av handeln med vildfångade djur mm är denna:

www.traffic.org/general-reports/traffic_pub_gen19.pdf

Jag håller nästan helt med dig, så ta inte det här som kritik, men jag vill ändå ta upp några av dina poänger.

Bygert skrev:

Som jag ser det bör man när man ser på frågan titta både på djurskydd, artskydd och ekonomi.

Jag har personligen inget annat perspektiv än artskydd.

När det gäller djurskydd så skulle ju jag säga att det bästa är ansvarsfull lokal uppfödning. Som det näst bästa vete det tusan om jag inte skulle sätta anständig vildfångst.

Jag skulle sätta vildfångst som det bästa alternativet, eftersom det är det enda alternativet som ger något enda ekonomiskt incitament för bevarande.

För artskyddet så skall vi inte blunda för att ansvarslös fångst kan innebära problem för vissa bestånd.

Det är alldeles sant i teorin och inom vissa andra djurgrupper, men verkar inte stämma i praktiken för fisk. Volymerna som tas till hobbyn är antagligen så små att de flesta populationer, även relativt små såna som Banggai-kardinalen, klarar att hantera det.
I samtliga fall där handel med djur för akvariehobbyn fått skulden för att fisk minskat eller försvunnit har det verkliga skälet varit ett annat - det är bara mer praktiskt att skylla på att vildfångst minskat populationen av, säg, Puntius denisonii än att ta tag i det verkliga problemet (som i denisoniis fall är att floderna den lever i nu torkar ut pga överuttag av vatten för bevattning).

I nästan alla fall är dock problemen med fiske för konsumtion eller miljöförstöring ett långt allvarligare problem än fångst för akvarier.

Du kan lugnt ta bort "nästan".

Akvariehobbyn är viktig för lokal ekonomi. Den har betytt mycket för utvecklingen vid Malwisjön och i vissa samhällen i Amazonas står kardinaltetran för 80 % av den lokala ekonomin. Drar vi undan de utkomstmöjligheterna så kommer inte folk att lägga sig i hängmattan och pilla sig i naveln i stället utan de kommer att vara tvungna att hitta på nåt annat som kan bli förödande för den lokala miljön.

Det som irriterar mig med debatten om vildfångst är att man silar mygg och sväljer kameler. Man vill reglera vildfångsten för akvaristik, som omsätter mycket pengar men i ton räknat en oerhört liten mängd fisk, samtidigt som man helt ignorerar att nylonnät, kraftverksdammar, bevattningsprojekt och utdikningar är de verkliga anledningarna till att sötvattensfiskar dör ut.
Man koncentrerar sig på ett försumbart hot endast för att det är lätt att göra nåt åt - bara att förbjuda! - och ignorerar de verkliga hoten bara för att de är svåra.

CyaneaCapillata skrev:

Sen kanske man ska fråga sig lite över det där med viltfångade fiskar... Fångstmetoderna brukar inte vara de allra trevligaste, så vitt jag vet är det inte ovanligt att man använder cyanid i vattnet för att bedöva fiskarna för att man ska kunna plocka upp dem. Det är ett sjukt stort svinn på fisk innan de hamnar i affärerna, och det skadar miljön något helt fruktansvärt. Det bästa vore kanske att förvissa sig om att fisken man köper är uppfödd i fångenskap.

Cyanidfiske används inte alls för sötvattensfisken och i mycket liten utsträckning för saltvattensfiske för akvariehobbyn. Om du vill vara helt säker på att dina saltvattensfiskar inte är cyanidfiskade så köp bara MAC-certifierade (dock ingen seriös grossist i Sverige tar in cynaidfiskade saltvattensfiskar så chansen är liten även om de inte är MAC-certifierade)

Sjukt stort svinn

Det finns flera oberoende undersökningar som visar att svinnet är mycket lågt (klart under 5% från fångsten till kunden). Jag importerade själv en del fisk under ca 10 år (på 80 och 90-talet) och i EN sändning (av totalt ca. 500 st) var mer än 3% döda. Detta berodde på att det glömdes av utomhus på London Heathrow flygplatsen under en vinternatt (då dog ca. 1/3 - minns dock inte riktigt för det var länge sedan.

det skadar miljön något helt fruktansvärt. Det bästa vore kanske att förvissa sig om att fisken man köper är uppfödd i fångenskap

'
Håller definitivt inte med - utan snarare skulle jag vilja påstå att om man är verklig miljövän så köper man vildfångad fisk. Detta är också något som
jag tar upp i mitt föredrag - Är akvaristen en miljövän eller ett miljösvin - som jag hållit i ett antal med akvarieföreningar och organisationer.

Det är ju också inte för inte som FN-organ som CITES och FAO och miljöorganisationer som WWF menar att det oftast är bättre att köpa vildfångad fisk än odlad.