Jag skulle gärna vilja veta vad det skulle vara för mekanism som hindrar växten från att ta upp järn från leran och Kalium från någon annanstans (tex vattnet) eftersom du grundar dina påståenden på just detta.
Vilka påståenden grundar jag på det du säger?
Använder du lera <b>tvingas</b> du köra med K2SO4 (i vattnet) för att kompensera att kaliumet i leran tar slut så fort, och då kan man lika gärna dosera allt i vattnet från början och slippa lervällingen och potentiellt illaluktande anearoba partier i bottnen.
Det är det jag vill ha sagt.
Det jag förespråkar är att i största möjliga mån ta bort substratet ur den redan jobbiga näringsekvationen och på så sätt slippa fundera över vad bottnen innehåller, men framförallt slippa molnen som blir när man planterar om växter.