Fick en snilleblixt, och lyckades fånga de två Tanichthys micagemmae som gömt
sig bakom BTNn. Snilleblixten var denna: fiskar sover om natten, och är då lätta
att ta med håv & ficklampa. Funkade perfekt. När de två Tanichthys micagemmae,
som jag härmed döper till Vietnamesisk Kardinalfisk, kom över i yngelakvariet
till de två andra, hände nåt märkligt: de slutade alla vara rädda. Uppdelade 2 &
2 har de varit så hariga att de inte ens vågat äta, och har gripits av panik för
ingenting. Nu när de är fyra (och ensamma i ett akvarium) är de pigga och aktiva
och äter bra. Den här fisken är tydligen mer stimlevande och mer social än de
flesta. Hörde också från han som odlat mina fiskar att de vaktar sina yngel,
vilket i så fall är helt unikt för gruppen. De lär inte heller äta sina yngel
alls, utan kan gå kvar i odlingsakvariet hela tiden. Enligt Fishbase har de en
toppstorlek på 2.3 cm, vilket innebär att de verkligen är så här skitsmå, och
mina borde alltså kunna föröka sig tämligen snart. Har inte sett några
displayer, men å andra sidan är de ju till kynnet *helt* annorlunda än de
aggressivt framfusiga kinesiska kardinalfiskarna, så vem vet hur deras lek ser
ut. Om inget oförutsätt inträffar räknar jag med att ha småttingar inom, säg,
två månader. Det är väldigt vackra fiskar, som miniatyr-kardinalfiskar med fast
med distinktare teckning och blå ögon, men man bör sitta nära akvariet för att
se det. De som förmår uppskatta fisk som Boraras birgittae kommer nog att gilla
de här. Himla tur att jag inte har kvar gobierna! De hade ätit upp de här
direkt. I övrigt har det väl inte hänt nåt. Funderar på att åka till åkersberga
zoo i morgon och köpa ett tiotal räkor till yngelakvariet. Sen dyker väl
zebra-otocinclusarna upp så småningom.