Fick
imorse se att Crenuchus hanen smög på nåt i mossan. Det kanske var vattenloppor
sen igår, men risken är att det var Crenuchus yngel, och det går inte för sig!
Så jag fångade ut honom, och skickade honom till enda akvariet han kan vara i:
15 liters. Därmed var cirkusen igång: 1) flyttade 6 st javatandkarpar från
15-liters till 160at. 2) flyttade den revirhållande ngaensis-hanen från
90-liters till 160 liters (där den andra hanen går). Detta för att han inte lät
honan äta. 3) överväger flytta den skadade ngaensis-honan från 15-liters till
90-liters, dvs låta bägge honorna gå i 90-liters. Sen får hanarna besöka när jag
bedömer att bägge honorna har ätit upp sig. Nackdelen med det är att
Microrasbororna eller Otocinclusarna egentligen borde få leka först, dvs *inga*
ngaensis borde gå i 90at. Jag har minst ett halvstort akvarium för lite! Än så
länge lever ett gäng Crenuchus-yngel i alla fall, de får artemia 2ggr/dag, nåt
annat är det svårt att få i dem eftersom de kräver att maten rör på sig. Skulle
kanske göra en insats & få fram lite vattenloppor? Har börjat byta vatten hos
crenuchusarna med vanligt kranvatten, dvs höja ledningsförmåga & pH. Har redan
börjat ha ångest för vad jag skall göra av dem när de blivit för stora för
30-liters. De kan omöjligt gå med röjar-fiskarna i 160-liters, då svälter de
ihjäl. Fiskar som behöver fundera innan de tar maten funkar inte i det akvariet.
Plus att 160at redan är kraftigt överbefolkat. Det är tänkbart jag måste avyttra
dem redan som rätt små. Den ensamme Crenuchus-hanen vet jag inte heller vad jag
skall göra av. Risken att hitta nån ny hona är nära noll.