* Åkte runt halva stockholm och letade Corydoras pygmaeus eller hastatus. Hittade en... ja, det vete fan egentligen. Ett enda ex av nånting som är väldigt likt en pygmaeus, men som skiljer sig i detaljerna. Jag har tills vidare beslutat mig för att det nog är en något avvikande pygmaeus, inte nånting obeskrivet, och släppt ihop den med de två pygmaeus jag har sen förut, bakom bakgrunden.

Tio sekunder efter jag gjort det, så slog det mig: jag är en idiot.

Hela poängen är ju att pygmeerna skall gå hos Otocinclusarna, de två bakom bakgrunden är bara kvar där för att jag inte får fast dem. Så vad f-n släppte jag ner en till där för? Ren idioti. Nu har jag en till jag inte kan få fast istället för början på en grupp hos ottona.

Så går det när man kör på autopilot och inte bryr sig om att koppla in hjärnan i det man gör.

* Fick tillfälle att titta något närmare (dvs på en meters håll) på flexilis-honan. Hon är ganska skadad. Förutom revan på ryggen, har hon en till reva på fronten av nosen. Hon nar tydligen simmat i full fart rätt in i en vass sten. Jag såg inga tecken på infektion, och hon äter bra, men det ser inte bra ut.

* Pygméguramina bråkar vidare. Det pågår nästan hela tiden bråk i det karet. Det går till så att två fiskar simmar runt runt varandra i en tät cirkel, tills en ser en öppning och hugger den andra i stjärtfenan. Sen cirklar de vidare. Det är därför de tre stora (hanar?) alla har trasiga stjärtfenor.
De har annars ätit upp sig bra, blivit mörka och fina i färgen, och ser riktigt fräscha ut. Förutom fenorna, då.

Vad skiljer förresten de här kräken från kampfiskar egentligen? De ser ut exakt som nån liten vild-art av kampfisk. Eller som små honor av vanlig kampfisk. Nästan, men inte riktigt, lika dålig attityd också.