Jag orkade inte se hur den delvis paralyserade/spastiske taeniatusen led, så jag lyfte ut honom och avlivade honom.

Därmed är förhoppningsvis epilogen på förgiftningen skriven. Ingen annan fisk verkar i alla fall längre ha några men, fast det är förstås fullt tänkbart att det finns kroniska skador på njurar och lever eller på nervsystem hos fler av dem.

Och ja, jag har fortfarande kvar taeniatusarna. Men de skall till riksmuseet, jag har ingen användning för dem längre nu när honan är död.

Leon lekte med luftslangen på Danionella-karet, rev ned luftpumpen, och den slogs sönder. Det är tredje luftpumpen Leon haft sönder på två månader. Han börjar bli dyr i drift.
Köpte istället en Schego Optimal Deluxe, som rekommenderades av Christer på Akvarielagret. Rätt dyr, men jodå, det känns att det är kvalitet, och den är väldigt tyst trots att den är betydligt starkare än Rena 100'n den ersätter. Har dessutom dimmer (inte strypventil, som är det vanliga) så man kan dra ner ljudet till noll om man vill. Funderar nu på hur man skall Leon-säkra den.

I 160-liters karet har en knytnävsstor rundel av Cladophora-mattan släppt från underlaget. Den har blivit full av syrgasbubblor pga fotosyntes, och håller för närvarande på att slita sig lös från resten av mattan. Det är alltså "förökning" hos algboll jag ser. Klippte lös klumpen och släppte ner hos räkorna på balkongen - nåt för dem att plocka/sitta på och gömma sig i.

---

Försökte gå en promenad med Leon. Våra två äldre katter går i koppel som hundar, inga problem alls, men vi har slarvat med att träna Leon och... han går inte så bra. Dessutom har han ett annat lynne än våra två andra katter - de litar på oss och när de blir rädda kommer de till oss, Leon litar på sig själv och när Leon blir rädd springer han ifrån oss.
Till saken hör att Leons koppel har hårda, dåliga, spännen.

Nå, först skulle Leon inte ha på sig selen, och det blev inte bättre av att det är sånt bök med spännena. Han försökte tillochmed bitas. Sen kom vi ut, och då skulle han fly. Han försökte springa & hoppa åt alla håll utom det håll dit jag försökte gå. Självklart kom det hundar var femtonde sekund. Självklart gick inrullningsmekanismen till kopplet sönder.
Och vad får folk att tro att en katt som hoppar, rullar och försöker krypa ur kopplet går att klappa?

Vi kom som mest kanske tio meter från porten, och jag tror inte Leon förstod några av grundreglerna för att gå i koppel (som "gå på hitsidan om hinder").

Sen skulle selen av, och då blev det partaj igen pga de hårda spännena. Till slut fick jag lyfta Leon i nackskinnet för att få av honom kopplet, och då sparkade han mig så jag fick en lång reva på tummen.

Men, som sagt, det är vårt eget fel. Vi har inte tränat honom som vi tränade de bägge äldre katterna. Vi får bättra oss där. Sen gör hans mer självständiga kynne saken värre, men grundfelet är vårt.

Det är inte mycket annat att göra än att envisas, och gå ut med honom oftare.