Jag köpte ett litet gäng små Barbus sp. "Nimba" på akvarielagret. Det är en liten oansenlig afrikansk barb, en sån där fisk man undrar hur det egentligen kommer sig att nån brytt sig om att fånga den nånstans i en västafrikansk jungel och exportera den till Europa.
Precis den sortens fiskar jag tycker är roligast. Jag har dessutom börjat intressera mig för afrikanska cyprinider, så de kändes rätt. Lite sökande gav också ett namn på dem: det är möjligen arten Barbus pobeguini, som finns bl.a. kring Nimba.

De är slanka och strömlinjeformade, ganska rasbora-lika, och säkert ur strömmande vatten, så jag satte dem i mitt forsakvarium, och de trivdes som, öh, fisken i vattnet. Så långt inga överraskningar.

Men: det första de gjorde när jag släppte ned dem var att börja äta alla små posthorns- och sandsnäckor. De verkar inte röra de stora snäckorna, men snäckor mindre än tre-fyra millimeter sväljer de hela.
En snäckätande barb? Märkligt.

En stund senare gick jag förbi akvariet, och alla barberna var borta. Vad hade hänt?
Jo, de var inne bland stenarna i stenröset och jagade snäckor. En liten stimlevande barb som ålar runt djupt inne i ett stenskravel och plockar snäckor? Aldrig hört talas om!

Jag har vad jag kan minnas aldrig ägt någon afrikansk barb, och jag visste att de inte är särskilt nära släkt med de asiatiska barberna, men ändå hade jag ett undermedvetet antagande att de skulle bete sig som asiatiska barber.
Det är verkligen roligt att ha helt fel!

Så till återseendet.
Vid Bollmoras auktion i, vad var det, februari? så köpte jag två stycken trä-ätande Panaqolus sp. "LDA01 Goldstripe" malar. De släppte jag också ner i mitt forsakvarium - och sen jag jag inte sett till dem. Puts väck. Jag har tillochmed letat efter dem med ficklampa, men de har varit totalt osynliga.
Förrän idag.
Just nu är en av dem ute mitt på blanka dagen och knaprar på träroten mitt i akvariet.
Visserligen finns en risk att anledningen är att det är barberna som skrämt fram den ur sitt gömsle nere i stenröset, men det är ändå roligt att se att en i alla fall lever!