När jag kom hem igår låg en av mina äldsta firrar apatisk på sidan och flämtade. Det var Gamla Damen, en acei som hängt med ända sedan jag bodde i Gävle. Hon har överlevt flytt från Gävle till Blekinge, stormen Gudrun med en icke fungerande pump, flytt från Blekinge till Göteborg, och till sist från Göteborg till Karlstad. För att inte tala om ivrig uppvaktning från Casanova! Har haft henne sedan 2003, och redan då var hon fullvuxen.
Men, jag tyckte synd om henne där hon låg, så kniven fick det bli...jag vet att det "bara" var en fisk och att hon var gammal, men sorgligt var det ändå. En av personligheterna har försvunnit från min burk.
Nu har jag bara mainganon Butterix och corydorasmalen Brynäs kvar från Gävle.
I övrigt så köpte jag en Zebrasnäcka till Gröna Burken..där skall den krypa runt och äta prickalger är det tänkt.
Hoppas inte den är befruktad i förhand så att den lägger ägg överallt.
Jag kan bara hoppas att några av mina fiskar kommer leva länge...
Vad gör du med snäckorna om de "råkar" blir fler?
Zebrasnäckan kan inte föröka sig i sötvatten, utan kräver bräckt vatten. Men det hindrar inte att den lägger ägg som är förjämlade svåra att ta bort ändå. Förhoppningsvis kommer inte min att göra det.