Vi har länge tänkt att vi skulle föra ihop de två växtakvarierna till ett större, och vi har snokat runt på Blocket och andra ställen för att hitta något. Nu hittade vi ett 450-liters med T5-ramp, pump och akvariemöbel i Kristinehamn, så vi slog till och köpte det!

Igår (måndag), skulle vi åka och hämta det...men man skall nog inte ge på sig sådana projekt en måndagseftermiddag på fastande mage...

Vi hade tänkt vi skulle klara allt mellan klockan fyra och sju, sisådär, så damen tog bilen till Karlstad, ställde den och betalade fram till klockan sju. Sedan begav vi oss åstad mot Kristinehamn. Det var inte så mycket bensin i tanken, men färddatorn sa att det fanns bensin så det räckte och blev över.

Vi hittade till säljaren rätt lätt och började lasta i. Allt fick dock inte plats, utan det blev tvunget att köra två rundor mellan Forshaga och Kristinehamn. Hade vi haft damens bil med hade det nog gått på en enda...menmen, inte så mycket att göra åt det.

När vi kom hem satte vi akvariet på gräsmattan sålänge, eftersom vi snart skulle vara tillbaka...trodde vi.

Vi tänkte tanka på vägen på den andra rundan, och tog också med oss reservdunken vi annars har gräsklipparens bensin i.
Men när jag skulle hoppa i bilen igen upptäckte jag att jag saknade plånboken när jag skulle dra upp bensinkortet! Efter en bra stunds letande fick vi konstatera att den var väck...och den som är nummer ett på "tappa-inte-bort-listan"!

Vi kom dock på att jag kanske tappat den när jag tog av mej jackan för att baxa in 450-litaren i Volvon bagagelucka, så vi ringde säljaren för att fråga om den låg där, och det gjorde den! Puh!

Så iväg igen, då. Fast vi kunde ju inte tanka, eftersom bensinkortet låg i plånboken...
På vägen började det också lukta förbålt mycket bensin från baksätet! Uppenbarligen hade bensindunken fått sig en kyss från bildörren under plånboksletandet så att korken hade spruckit. Sedan hade den vält, så det hade droppat bensin över halva bagaget. Ingen vidare god doft i bilen...den stackars Wunderbaumen kämpade förgäves mot ångorna!

Men färddatorn sa ändå att det gott om bensin kvar, över 10 mils körsträcka kvar. På vägen mot Kristinehamn hade dock ett vägarbete precis lagt om vägen, så vi var tvungna att ta en ganska lång omväg på småvägarna kring Väse och andra metropoler. Men vi kom till slut fram, lite yra i bollen efter alla kolväten vi dragit i oss på vägen.

Rötter, sand, akvariemöbel, pump och sand lastades in, och så anträddes hemvägen. Klockan var då kring sju, och förhoppningsvis skulle vi hinna hämta damens bil också, så att hon inte fick P-böter.

Vi kom dock inte längre än ca 100 meter från säljarens hus, förrän bilen hostade till och stannade. Soppatorsk, trots att färddatorn glatt informerade om att det var 5,5 mil kvar att köra innan tom tank. Men i en fight mellan färddatorn och tank, vinner alltid tanken!

Till datorns försvar skall dock sägas att bensinpumpen precis är bytt, och att elektroniken som färddatorn använder också sitter i den. Så den borde nog ha kalibrerats vid bytet också, ja...hrm.

Så stod vi nu i Kristinehamn, med tom tank och trasig bensindunk...
Men vi hade sett att det låg en ICA Maxi på vägen, så vi gick iväg för att köpa nya dunkar...och si, sådana hade de!

Nästa problem...var fasen fanns bensinmackarna i Kristinehamn??
Efter att ha frågat lite folk visade det sig att de ligger vid infarterna från motorvägen...ca 3-4 kilometer från där vi var.

Men vi gick iväg i den allt mer mörknande Kristinehamnskvällen för att hämta bensin. Vi var nu snart redo att äta gräs, båda två. Halvvägs till macken meddelar min hjärtans kär att hon har fått skoskav, eftersom hon inte hade tagit några strumpor i skorna...vi skulle ju inte gå så långt, ju. Samt att hon höll på att dö svältdöden.

Till slut hittade vi en bensinmack, där den nödvändiga soppan inhandlades och östes i dunkarna. Damens skoskav hade nu blivit så illa, att hon tog av sig skorna och gick barfota på asfalten...troligen en rätt märklig syn...en barfotadam på motortrafikleden! Folk i bilarna såg ut att vara rätt nyfikna, iallafall. Men jag tror inte att ens den mest hårdföre lastbilchaffis hade vågat stanna och kommentera...min ljuva duvas uppsyn, med skoskav, ömmande fötter och ett överhängande hot om att dö svältdöden över sig, var nog inte den mest inbjudande...

Men hon kämpade tappert vidare, och till slut kom vi fram till bilen igen. Hemresan anträddes, damens bil hade klarat sig från P-böter trots att det var ett par timmar förbi tiden och så småningom var vi hemma. Vi hade nog kunnat känna doften av en varmkorv på tre mils avstånd då, och efter att vi lastat ur allt och satt i gång pumpen igen med fiskarna i en balja fick vi äntligen lite mat. Det är nog de godaste Gorby-piroger vi någonsin ätit!

Klockan var då kring halv elva på kvällen...

Akvariet står dock fortfarande kvar på gräsmattan.

Mitt i allt elände tog damen några minnesbilder med telefonen...det var ändå en viss komik i det hela!

Nu har vi ändå till slut ett nytt, fint 450-liters akvarium som väntar på att inredas. Slutet gott, allting gott!
Bifogade filer