För ett bra tag sedan köpte vi några Aulonocara sp. "stuartgranti maleri", Chidunga (se inlägg 1/5 2008). Vi trodde då att det var en hane (Stuart fick han heta) och två honor. Det var dock inte så, utan två hannar och en hona, vilket visade sig efter ett halvår eller så. Så vi utökade med ytterligare en hona, och nu har vi haft lek på dem och allt!

Men hur som helst, så fick stackars Stuart då ett ganska bryskt mottagande av vår stora rostciklidhanne (som vi helt enkelt kallar för Rostis), troligen för att de påminner om varandra i färg. Stuart slogs tillbaka, men fick rätt mycket pisk...lugna snälla aulonocaror har inte så mycket att sätta emot en mbuna-pansarvagn som Rostis. Bland annat blev han av med en liten del av läppen, vilket man kan se på bilden. Det lugnade ner sig efter ett tag, och Rostis jagade bort Stuart när han kom för nära och gav honom ett och annat tjuvnyp då och då. Inget allvarligt, men visst var det lite synd om Stuart...han ville ju inte fightas, bara gå och böka lite grann i sanden i godan ro.

Men tiden gick, och Stuart blev större och större. Med introduktionen av den nya snygga damen och med att den andra hanen (Lill-Stuart?) började färga ut blev han kaxigare och kaxigare...och vägrade simma undan när Rostis hotade honom. Till slut blev det antagligen en riktig showdown, där de rök ihop på allvar. Men den som segrade nu var faktiskt Stuart!
Trots att han är en lugn och snäll aulunocara, så piskade han Rostis såpass att han fick ordentliga skrapsår på både nos och ovanför ögat.
(Och banne mej en utslagen tand också, som det står i kommentaren nedan!)

Antar att Stuart var förbaskat trött på att bli mobbad. Och nu är det Rostis som håller sig undan från Stuart...som nu är finare än någonsin!

Så, nu när det börjar gå mot jul, så verkar vi haft en egen uppsättning av "Tjuren Ferdinand" i akvariet!

Bilder på kombattanterna nedan.

I övrigt så rullar de andra burkarna på... Den första generationens multisar håller nog på att bli gammal, för en stor hane har försvunnit (och förmodligen blivit ett skrovmål för äppelsnäckorna), och en av honorna orkar inte längre gräva ur sin "tomt". Men det finns gott om småttingar som kan ta över. Men vi skall nog föra in lite nytt blod också framöver.

I den nya 450-litaren har vi fått invasion av grönalger (Cladophora). Vi försöker få bort dem genom att putsa för hand, plus att vi göder med både PMMD och Easy Carbo. Hoppas bara inte våra helenor och amano-räkor far illa av Easy Carbo'n. De verkar dock klara åtminstone halv dos fint.
Bifogade filer