Förra helgen, när vi hade gjort vattenbyten och allt klart i vår 450-litare, såg min käresta att en av malarna (Randis, en "omvänd zebramal") hade fått något elände på sidan. Antingen hade han skrapat i något eller slagits med någon av ancistrusarna. Otrevligt såg det ut, iallafall. Möjligen hade det kunnat självläka, men risken var också att han fått någon elak svamp- eller bakterieinfektion där. Så alltså fick fiskstackarn tas ur karet för behandling. Klockan var då kring 10 på söndagkvällen.

Men att fånga en liten L-mal i ett 450-liters kar är ingen liten utmaning...vi fick ta ur den stora roten. Och den stora roten rev med sig en del växter. Och växterna rev upp massor med bottengunk. Så till slut såg allting för jäkligt ut.

Vi har länge haft en plan om att sätta ancistrusarna i malawikaret istället, eftersom de leker stup i kvarten och hela karet var fullt med småmalar. Framförallt ville vi ha tag på superpappan, som hade sitt bo under just den rot vi tagit ut.

Eftersom vi redan var halvvägs, var det lika bra att riva ut resten av växterna också, tömma vatten igen, och jaga fram och fånga alla ancistrusarna. Det gick ganska bra, alla damerna fångades och fördes över. Men vi hittade aldrig pappan, trots ett idogt sökande, både i akvariet och utanför, på roten och i växtmassorna. Det var en gåta var han höll hus. Till slut gav oss och trodde han följt med växtrenset ut i soporna.

Så inleddes då återställningen i akvariet. Vi la i roten, flyttade runt på växter, slamsög, och gjorde i stort sett en spontan extreme makeover i burken. När vi var klara var klockan omkring två-halvtre på morgonen...

Arbetsdagen efter var inte direkt den mest alerta arbetsinsatsen man gjort.

På tisdagskvällen, när jag skulle mata firrarna, öste jag som vanligt i några algtabletter till de malar som var kvar i tanken, en Green phantom och en H. inspector. Och då ser jag att malgubben simmar fram, från sitt vanliga gömställe!

Han hade tydligen kilat in sig i någon springa någonstans i roten, och vi hade inte sett honom, trots att vi nagelfarit den när den låg på golvet. Sedan hade han legat där i säkert tre timmar, utan vatten!

Så alla de nattliga maljaktbestyren hade varit rätt onödiga. Men all heder till en sådan överlevare!

Och så blev också akvariet rätt fint. Vi flyttade bak den rätt vildvuxna mini-twistern, trimmade ner växter som blivit för långa och algbevuxna och så vidare. Nu ser det riktigt fräscht ut, bild nedan. Så slutet gott, allting gott.

Nu lurar jag bara på hur fasen man skall fånga malgubben...nu är han ännu skyggare än förut.
Bifogade filer