Igår blev min son Fredrik påkörd på väg hem från skolan. Jag som var hemma för en kort ompackning innan en arbetsresa till skåne var snabbt på plats.
Den tid som sedan följde med att vara på olyckplatsen, köra efter ambulansen, akuten, IVA är nog det klart tyngsta jag någonsin varit med om. Att inte kunna göra ett skit utan bara vänta i ovisshet. Nu vet jag Fredrik kommer o bli Ok, men det kommer o ta ett tag. Komplicerade handledsbrott, spräckt skalle, avslitna senor, stora skärsårskador samt blåslagen över hela kroppen. Allvarligt visst men det kommer o gå över.
NU till poängen han var en av tre i klassen som använde cykelhjälm Detta räddade hans liv. Talade med många klasskamrater o lärare igår o detta är ett problem. De som har hjälm tar av sig från när de kommit utom synhåll från hemmet, eller använder de den inte alls då det anses vara töntvarning med hjälm. Så låt oss ändra på detta. På med hjälm stora som små o låt oss bli förebilder.
Så HJÄLM PÅ när ni cyklar lova mig det.
Fredrik är ej heller längre nersövd, mörbultad så klart men vid gott mod. Han skall ta några röntgen bilder till men några ev nya brott känns nu nästan som man kan ta.
Talade också med bilisten igår som givetvis inte heller mår bra. Men han sa att en bit av cyklehjälmen sitter kvar i bilen mellan vidrutan o taket. Det säger väl allt hur det hade gått om han inte hade haft hjälm.