Är ju lärare för tillfället. Har arbetat som så de senaste åtta åren. På gott och ont. Mest gott. Skolan är en populär inrättning att ha synpunkter om och på. Det är bra. Själv har jag haft mycket synpunkter på skolan. Som förälder mest.

Som förälder var man väldigt angelägen ur ett egoistiskt perspektiv. Man ville ju att ens barn skulle ha det bra i skolan. På alla sätt. Hur det gick för andras barn var mer sekundärt. Det fick andra bry sig i. Förhoppningsvis.

Som lärare bryr man sig om allas barn. Förhoppningsvis. Det är mycket att bry sig i och om skall ni veta. Alla barn vill ses och synas. Alla barn vill ha bekräftelse. I någon form. Alla barn vill vara duktiga - på något. Alla barn har drömmar, tankar, funderingar de vill yttra eller dölja.

Mitt i detta är jag. Mitt i rummet av barn som alla vill något. På olika sätt. Med olika förutsättningar. Med olika förmågor. Med olika viljor. Mer eller mindre trötta. Mer eller mindre glada.

Ett gäng tonåringar. Närmare bestämt 27 stycken.

Jag undervisar nämligen på högstadiet. Men det är fortfarande barn vi pratar om. Även om vi kallar dem tonåringar.

Barn är snälla och söta och äter upp maten. Tonåringar trimmar moppar och smygröker ,surfar på läskiga webbsidor, och funderar på livet. Men de är fortfarande barn. Fast i en stökigare förpackning - typ.

Idag hade jag en "situation" på jobbet där jag utnyttjade mina manliga attribut. Istället för att som brukligt "prata" en stökig elev tillrätta valde jag att "handgripligt" markera mot en elev att han gjorde fel.

Jag tog helt enkelt tag i en elev, höll honom i ett stadigt grepp, och förklarade honom som inte önskvärd på lektionen.

Efteråt hamnade jag i en diskussion med kollegor. Jag berättade om mitt "tilltag"! Somliga tyckte jag gjort det enda rätta medan andra ansåg att jag "gått för hårt fram"!

Där har ni ett exempel på avvägande som man ständigt ställs inför som lärare. Hur skall man på bästa sätt skapa ett forum för elever att lära i. Eller vilka "metoder" är rimliga att ta till för att skapa lugn i klassrummet.

De övriga eleverna i rummet tyckte det var "helt rätt" att jag gjorde som jag gjorde.

De manliga lärarna tyckte jag gjorde rätt som jag gjorde.

De kvinnliga lärarna ansåg det var fel att använda manliga attribut(storlek-styrka) för att tillrättavisa.

Det jag uppnådde med min "åtgärd" i detta unika fall var en omedelbar effekt. Bråk-elev ut genom dörren och arbetsro i klassen.

Men jag är medveten om att lärare kan fällas för misshandel för mindre....