I ett tidigare inlägg i min blogg halkade vi in på torskens möjligheter till överlevnad i Östersjön. Sonja hävdade att det hängde på salthalten - så att rommen kan sväva i vattnet -fram till kläckning då ynglen simmar ned mot botten.

Själv hade jag hört att problemet bestod i den låga syrehalten vid botten pga av övergödningseffekter.

Nu vet jag att vi bägge hade rätt! Lite efterforskning är alltid kul!

Hittade följande på Internet. En avhandling om "Torsken i Östersjön" skriven som examensarbete vid Luleå Tekniska Universitet:

" I Östersjön förekommer leken under vår och försommar, torskens ägg läggs dock mellan april och juni. Det är endast i Östersjöns djuphål som salthalten är tillräckligt hög för att äggen skall kunna utvecklas. Problemet med dessa djuphålor är att dess vatten ofta står still och de stora mängderna näringsämnen (gödning) från land gör att syretillgången minskar."
Slut citat.

Det innebär med andra ord att salthalten är tillräcklig för att rommen skall kunna "flyta" omkring fram till kläcknig. Men när ynglen kläckts och simmar ned mot botten finns det otillräckligt med syre!

Skall fan vara torsk!

Ett annat stort problem är skarpsillen. Då torsken minskar i antal ökar tillväxten lavinartat av skarpsill. Skarpsillen äter växt och djurplankton och konkurerar därmed ut torskynglen i näringskedjan. Det blir helt enkelt inte mat över för de torskyngel som överlever låg salthalt och uselt med syre!

Skall fan vara torsk!