- I vår lokaltidning kan man nu läsa om två skolor i staden som har uppenbara problem med ordning och reda.
Elever huserar och bär sig åt. Det skjuts raketer inomhus, det sprängs smällare inne på toaletter, i korridorer, inne i klassrum.
Brandlarmen utlöses flera gånger per dag med evakuering som följd. Elever blir utsatta för fysisk misshandel i form av knytnävslag eller blir nedbrottade och hånade.
En omfattande skadegörelse av skolornas inventarier tillhör vardagshandlingarna. Bänkar och stolar bryts sönder, toaletter vandaliseras, studiemateriel i form av böcker ligger sönderrivna i drivor längs korridorer.
Pennor används som vapen, linjaler som brytverktyg, suddgummin får fungera som projektiler.
Språket är fyllt med könsord och svordomar.
Det har gått så långt att på en skola vill föräldrar flytta en hel klass. Bort från våld och terror.
Föräldrar vill inte längre skicka sina barn till skolan. De vill ha garantier för deras "säkerhet"!
Jag säger då det. Den svenska skolan är annorlunda än på min tid. Den tid då jag själv var en bångstyrig hormonstinn tonåring. Inte sjutton hade jag vågat göra de saker som dagens ungdomar gör! Trots att jag nog kunde vara tillräckligt busig och tjurig ibland så fanns en gräns för hur illa man kunde uppträda.
Denna gräns finns inte längre.
Om jag, som ung elev, klev över gränsen blev konsekvenserna omedelbara och kännbara. Det tog inte många minuter innan man satt i nyporna på en "magister" som med sträng röst förklarade att "nu har du skitit i det blå skåpet". Sedan bar det iväg till rektor. Därefter samtal med föräldrar. (Sedan indragen veckopeng!)
Men kan lugnt säga att det fick räcka med en gång. Man ville inte vara med om denna skammens tillrättavisning fler gånger.
Undrar varför det är som det är nu? Vem vill ha det på detta viset? Tycker lärarna att det är bra - på detta viset? Tycker föräldrarna att det är bra - på detta viset? Tycker politikerna att det är bra - på detta viset?
Kan aldrig tro det.
Vem är felet då att det blir - på detta viset?
1. Skolans fel!
2. Politikers fel!
3. Elevers fel!
4. Lärares fel!
5. Ingens fel!
6. Vi skyller på klimatförändringarna!
7. Föräldrars fel!
Jag vet bara att jag skulle bli fullständigt vansinnig om mina barn tvingats vistas på en skola enligt de ovan nämnda - som förälder!
Jag vet bara att jag aldrig i livet skulle låta några elever ta över en skola och diktera villkoren - som lärare!
Vad tror eller tycker du?
[Edit: Glömde en punkt:7]
På något sätt har skolan, till viss del, blivit en oas, eller en gråzon, där vanliga regler och lagar inte behöver följas! Jämför med vilken arbetsplats som helst. Inte sjuttons skulle vi vuxna acceptera en arbetsmiljö där vi känner djupt obehag eller rädsla?
Nej just det.
Med vanligt sunt förnuft, en viss dos civilkurage, samt att uppträda som en klok vuxen kommer man långt. Det gäller bara att våga - och att orka.
Tyvärr är det så, att flera av de elever som behöver mest stöd och hjälp, från sina föräldrar, att komma ur den negativa spiralen, får det allra minst. De blir ofta helt utlämnade och övergivna. Deras enda stöd är "gänget". Där har de sin plats. Sin roll. Sin familj. Sin trygghet!
Ingenting är enkelt - minsann.
Som lärare lever man efter devisen:
"Vi kan förlora slagen - men vi får inte förlora kriget"
Skolan som inte i många fall rapporterar de bråkigas föräldrar. Kanske behöver de bråkande mer stöd i form av stödperson, vilket då någon måste gå in och betala. Staten/kommunen?? Man sparar in ekonomiskt på både de ena och andra. Jag skulle vilja påstå att det sparas på fel ställen! Vist har föräldrarna stor del i det hela med. Kanske är det missbrukare som är föräldrar? Kasnke de inte ser vad som försigår?? "Nä men lilla Lukas skulle aldrig göra en fluga förnär..." Föräldrarna har väll ändå en fot i det hela med att tex. kontakta sin son/dotters lärare/rektor och höra hur det går för sitt barn. Jag skulle vara intresserad av det i alla fall. Det är nog i det hela många parter som ingår i stöket som inte tar sitt ansvar.
Men i det hela så är det stökiga eleven som kastar bort sin chans till framgång. Han/hon kan eg. in komma och säga i framtiden att det var någon annans fel för att det blev som det blev. Det är endast han eller hennes eget fel och eg. kan man inte skylla på någon annan än sig själv. Tex: Om jag äter upp en chokladkaka som ligger på bordet framför näsan kan jag ju inte skylla på den som la den där när jag fick dåligt samvete för att ha ätit chokladkakan. Det var ju jag som tog den och stoppade den i munnen.