- Banne mig så de fläktar och har sig. De har inte försummat kornen ett ögonblick! De turas om att hålla inkräktare på behörigt avstånd alternativt syresätta rommen. Det är särskilt intressant att se hur de lyckas plocka bort de romkorn som icke blivit befruktade eller som ser ut att "må dåligt"! I sanning en häftig upplevelse. Vad är det som gör att det fungerar så bra? Hur har de blivit programerade - egentligen? Livet är i mångt och mycket ett stort mysterium. Men blir en aning ödmjuk inför tingens ordning när man ser dessa föräldrar vårda sin avkomma.

Det var tur som sjuttons att jag satsade på rejäla grenar i baljan! Förutom de stora grenarna lade jag ner några "mindre" rötter som ren dekoration. Dessa rötter är i storlektsordningen 30-40 cm stora och flyttas numera runt som om de vore luft allena! När hanen surnar till på malarna som gömmer sig under en sådan rot så knuffar han helt enkelt bort den!

Undrar hur länge det dröjer innan kläckning! Och hur kommer det att se ut när tusentals ungel plötsligt svärmar runt! Tror det blir kalas att följa detta.

För övrigt ser Chokladcikliderna ut att ta det hela med stoiskt lugn. De har en liten hörna, bakom en rot, där de häckar. Stillsamt står de där och vaggar och kommer bara simmande vid matning. Så fort de fyllt sina munnar med mat ställer de sig snabbt i skydd igen!

Ja just ja. Det simmar lite andra småciklider i burken. De var menade att bli "föda" till Jaguarerna. Elakt av mig? Kanske det! Nu ser det dock ut som om de kommer att överleva mitt försåt och simmar glatt omkring oattackerade av Jaguarerna!

För övrigt har jag inte sett att dessa Jaguarer intagit någon föda alls sedan de kom till mitt akvarium! Har provat med allt möjligt utan någon synbar reaktion. Är de vegeterianer? Lider de av anorexia? Eller ville de inte äta innan leken?

Å andra sidan hade hanen mumsat i sig ett helt gäng pictusmalar på affären innan jag handlade hem paret

Nehej! Nu får det räcka med text för denna gång.