Den sjuttonde startade vi med en som vanligt utmärkt frukost på Narima utmärkta resturang. Inte bara maten var bra utan även de tre saker som en mäklare brukrar ange som viktigaste orsakerna till ett pris, nämligen läget, läget och så läget.
[ATTACH]1697[/ATTACH]
Med mycket välfyllda magar så äntrade vi den speedboat som skulle ta oss till öarna Koh Rok Nor och Koh Rok Nai. Som vanligt fick vi vada in i båten innan den satte full fart ut på böljan.
[ATTACH]33319[/ATTACH]
Efter ca 40 minuters resa på öppet hav och en del sjögång så nådde vi Koh Rok Nor. Den som nu trodde att beskrivningen om frukosten var upplagd så att jag skulle konstatera att magarna inte var lika välfyllda när vi kom fram har fel när det gäller oss. En annan som upplevt att stå i ett 4 graders kylrum och stuva kolja under halv storm på Nordsjön utan att utöka vikten i fisklådorna klarar lite sjögång i varmt och gott väder. Värre var det för några från Sundsvall som började att mata fiskarna lite väl tidigt på resan. Hur välfyllda deras magar var vid starten vet jag dock inte bara att de var tomma när vi kom fram .
Som ni ser så står undertecknad stadigt i båten och väntar på att vi skall gå ut till norra delen av Koh Rok Nai och börja snorkla.
När vi kom fram så upptäckte jag att vi inte var ensamma
Det var dock fler fisk än snorklare visade det sig senare och en del (snorklare alltså) gav sig av efter ett tag. Här var det ett litet dilemma för undertecknad. I stort sett inte förorenat något vatten på fyrtio år, osäker på simförmågan (dock inte flytförmågan), nyrakad läpp, aldrig använt simfötter och det var minst 3 meters djup (hade tränat på djup där jag bottnade innan). Man kan väl säga att jag drog på det och lät vattendjuren hoppa i först. Då såg jag att ca 30 meter från båten kunde personer helt tydligt stå upp och jag hoppade i (utan simfötter). Det fungerade ett varv runt båten så jag klättrade upp igen, på med simfötter och tog kameran. I vattnet och samm fort som tusan in på området som verkade grundare i helsike heller personerna som stod upp behärskade att trampa vatten lugnt och stilla med simfötterna. Vad göra det var bara att låtsas som man hade gjort detta i hela livet och börja snorkla med kameran i högsta beredskap.
Det första man mötte var stora vackra Sergent Majors, de fanns överallt och var nog den fisk jag såg mest.
Denna fisk är intressant eftersom det finns två olika arter som kallas Sergent Major en i Stilla havet och en i västindien. Den från Stilla Havet (och Indiska Oceanen) är gul mellan rändern (åtminstone på överdelen av kroppen). Vad jag minns så är inte Västindiearten lika gul.
Längre ner under ytan kunde man se mycket anemoner och en clownfisk vid namn Amphiprion sandaracinos.
En korall som man ibland kan köpa i affärerna här hemma är en som kallas Porites med rörmaskar. Korallen kallas också för blåkorall eftersom skelettet blir blått när djuret är dött. Denna korall var nog den vanligaste jag såg, dock fanns oftast inte rörmaskarna med.
Andra koraller som fanns i dessa vatten var de som följer på kommande bilder. Vi börjar med en flakväxande art, troligtvis en montipora. Observera också musslan längst ner på bilden. Musslor såg jag många de var vanliga.
En vacker blålila korall var ganska vanlig
Vanliga var också de grenväxande korallerna men så vackert gröna som denna var fanns det inte många av.
Det var trång om utrymmet på många platser
De mest intressanta fiskar jag såg här på Koh Roc Nai var A. Lineatus
Vitbröstad kirurg
Samt en för mig okänd Gylta
Efter denna snorkling så gjorde vi ett stopp mellan öarna Koh Rok Nai och Koh Rok Nor, tyvärr var det väldigt grumlig så jag har inga acceptabla bilder därifrån. Efter detta stopp gick vi in till Koh Roc Nor för att avnjuta en utmärkt Thailändsk lunch som besättningen på båten tillagat. Vi hade lunchsällskap .
Sista stoppet innan hemgång var mellan de båda öarna igen men lite närmare Koh Rok Nai. Där var det gott om snorklare..
Väl i så visade det sig att sikten var lite bättre här och det första som syntes var en riktig korallskog.
Här såg jag också stora stim av grön chromis.
Okända gyltor finns det gott om och de långtaggiga sjöborrarna var flitigt förekommande.
Efter detta bad så vändes fören mot Koh Lanta igen och man kunde avnjuta skymningen (som varar i ungefär 15 minuter) under cikadornas gnissel.
[ATTACH]33334[/ATTACH]
Fortsättning följer
Med vänlig hälsning Lasse
Bifogade filer
*Me like*
