Kunde konstatera att "stenugn" - det är gammalt det...
[ATTACH]2377[/ATTACH]
[ATTACH]33944[/ATTACH]
Stärkt av dessa framgångar beslöt vi att ta ett annat tåg ut till det antika Kyme (Cuma) dagen därpå för att titta på Grekiska ruiner som omväxling. Den resan slutade med att vi blev avsläppta mitt på landsbygden av en lokal buss och fick gå uppför en backe på en Italiensk landsväg utan vägrena,r men med gott om törnebuskar runt om. Jag måste säga att Lisa har gjort framsteg från säkerhets-Sverige med tanke på att hon så sent som för ett halvår sedan gjorde sitt första majestätsbrott mot Sveriges heliga regel Safety first i och med att hon åkte utan hjälm med mig på en Vespa i Thailand. Dessutom, efter att ha sett de Italienska bålgetingarna som var överraskande lika vespor korsa fram i Napolis rusningstrafik med ett barn stående fram, ett på armen och ett i bak så kommer hon att åka naken med mig på en Vespa om vi kommer till Thailand igen var så säker.
Men det var gott om Aj-aj när vi titt som tätt hade att syna buskarna i diket. Vi hittade en ruin högt uppe i ett bergspass, en busshållplats benämnd med en siffra som antydde Cuma för övrigt vet vi inte om vi verkligen var där. Det där med skyltning av kulturskatter verkar inte vara en styrka här nere . Efter att ha matat en hund, haffat en ny buss och druckit en öl så var allt perfekt igen.
Tillbaka i Neapel konstaterade vi än en gång att det är tur att ingen av oss är lapplisa till professionen. En lapplisa som kom hit skulle först bli salig och tro att hon/han kommit till himmelriket därefter dö en snabb död som följd av överansträngning.
Trippelparkeringar släng er i väggen ..
Nästa dag så var det nog av ruiner och vi skulle ta en stadsvandring till en på kartan stor grön park. En karta är platt Neapel är inte platt kunde vi konstatera rätt snabbt. En karta brukar också stämma rätt bra Neapels nya karta verkar inte hamna i den kategorin. Efter att ha missat denna park med ca 1 km vågrätt (och visade det sig sen med minst 500 meter lodrätt) beslöt vi istället att sikta in oss på en ny ruin som verkade finnas ca 5-600 meter längre fram. Under tiden kunde vi konstatera att halva Neapel låg under oss och att det fanns enorma takterrasser i stort sett på varje hus. Ett tips till någon företagsam Neapelbo vore att placera en zoombar webbkamera här uppe han/hon skulle tjäna en förmögenhet på internet med denna tänka alla som skulle vilja zooma in Vesuvio i bakgrunden fördel vore om den var tippbar också .
[ATTACH]34666[/ATTACH]
Under denna vandring så satt vi ner på en bänk och Lisa beundrade ett klotter på en vägg har du sett den fina fisken frågade hon. Jag kunde bara konstatera att hon hade fel glasögon på sig igen men vi fotade av den fina fisken i alla fall.
Nåväl efter en öl (börjar bli en ovana det här) så fortsatte vi framåt kartan såg ut att stämma (eller så var vi på en helt annan plats) och vi upptäckte en trappa som verka leda uppåt mot något borgliknande uppe i himlen. Det kom också folk nerför trappan. Dags för trappor alltså.
Efter ca 300 meter (vågrätt och 200 meter lodrätt) så var trapp he-e avspärrat! Någon hade grävt en grop mitt i. Gå tillbaka fanns inte på kartan så här måste vi erkänna ett lagbrott vi fortsatte och efter ytterligare 300 meter (lodrätt) så var vi framme vid en stor borg/ruin. Lisa placerades på en bänk övertygad om att om hon bara satt en stund så skulle all svett som nu flöt i ögonen dunsta bort så hon skulle kunna njuta av utsikten. Undertecknad skickades ut på vattenjakt något vatten hittade jag dock inte men ett nytt ölställe med ett ledigt bord (och gott om andra turister som upptäckt samma bord) Nu gällde det att på ett diskret sätt kommunicera med Lisa över en så där ca 100 meter (varav ca 20 lodräta sådana) och få henna att göra en sista kraftansträngning. Diskret kommunikation är ju inte min bästa sida men något skrek jag så hon åtminstone reste sig - kunde se på hennes kroppsspråk att det var tur att mina känsliga öron inte hörde vad hon sa under promenaden (något har man lärt sig på 40 år att förstå) men ordet kall öl fick den bistra minen att ändras till ett leende och livet lekte igen.
Vi d bordet träffade vi två holländskor som undrade om vi njutit av linbanan upp . Nja vi hade ju gått så det hade vi ju inte. De talade om att om vi ville gå ner också så hade de funnit (från linbanan) en jättepittoresk smal trappa ner från berget. Vi beslöt att ta denna ner. Precis på krönet mötte vi en engelsk familj som genom svettångorna stönade 3 km stairs. Jag svarade med att peka uppåt och säga - 500 meters - beer och fick ett stort leende till svars. Tänk vad ett litet ord på olika språk kan glädja mänskligheten .
[ATTACH]33947[/ATTACH]
Efter att ha gått neråt i ca en km så kom vi till en korsning beslöt att den den lite trängre trappan till höger. Då började några Italienskor gestikulera och skrika något obegripligt Closed frågade jag på bästa Engelska not closed fick jag till svar efter trettio meter (lodrätt) så stod en hel hop med ungar och pekade på något som i högsta grad bekräftade att trappan var closed nämligen ett stort hål. På vägen tillbaka träffade vi samma italienskor och idag vet de i alla fall vad closed betyder J
Näst sista dagen tänkte vi ta en tågresa neråt kusten och vände oss till turistbyrån på järnvägsstationen med frågor om vilka tåg som gällde för vilka biljetter. Nu visade sig att tågen till den staden vi tänkte åka till var regionala och lydde under det statliga tågbolaget därför kunde inte turistbyrån lämna ut några uppgifter om dessa utan vi blev hänvisade till en annan kö där det statliga bolaget hade sin customer care. Vi gav upp och gick till de trevliga biljettförsäljarna på Circumvesuviana och försökte med kropp, händer och allt annat visa att vi ville lösa biljetter föra att åka runt Vesuvius. Vi förstod att han försökte säga att det gick inte något tåg upp till kratern men till slut förstod han att vi ville åka runt inte upp till Vesuvius. För att göra detta fick man byta tåg på stationen innan Pompeji Scarvi och vi tillbringade en trevlig väntestund och hade flera pratstunder med Italienare som i all vänlighet villa tala om för oss att vi var på fel perong om vi skulle till Pompeji Man kunde nämligen komma till staden/byn Pompeji den vägen vi valde men inte till utgrävningarna. En Italienare som stod bredvid oss vid åtminstone tredje vänliga påpekandet att vi var fel svor till och bytte perong (då hade han missat två tåg till utgrävningarna) så någon hjälpte det i alla fall. Väl på det andra tåget så frågade en äldre man vart vi skulle och jag fick ta teckenspråket och visa runt vesuvius. Vi skulle byta en gång till och när vi väl var framme där så tog farbrodern oss i armen och ledde oss till stationen öppnade en dör och frågade något tog oss sedan till rätt perong och visade vilken tid tåget skulle gå. Vi skulle vänta 40 minuter så vi gick ut på byn och tog en öl och passerade en väggmålning som gladde oss Ale-bor.
Kan ju bara påpeka att 45:an passerar Neapel.
Fortsättning följer
MVH Lasse
Bifogade filer
MVH Lasse