[ATTACH]2859[/ATTACH]
Efter en veckas vistelse så var det då dags för de första försöken att snorkla för i år. Eftersom jag även detta år gjort misstaget att inte prova de lånade snorklarna innan tja egentligen lärt mig att använda dem utan att suga in en massa vatten, så blev det några ordentliga kallsupar. Saken blev inte bättre av att cyclopen immade igen också. Efter en liten panikartad insimning till stranden med åtskilliga kallsupar så bestämde jag mig för att låna en mindre avancerad snorkel från resorten vilket löste problemet då. Jag kunde sätta fingret i röret och blåsa rent via membranet. Dimman i cyclopen blev jag inte av med dock fast jag spottade i glaset som man skall göra. Dessutom hade jag lärt mig från förra året att täta cyklop kräver nyrakad överläpp. Nu gjorde jag en ny erfarenhet. Mina ögonbryn är något buskiga och lät jag bli att blöta dem innan cyklopen åkte på så blev det ingen dimma i cyklopen tja man lär så länge man lever.
Nåväl i spat och ut mot revet. När det var ebb så var det bara ca 30 40 meter ut och man bottnade ganska långt ut så jag kände mig säker. Här skulle fotograferas. Första attacken gjordes från insidan av revet och där bredde acroporaskkogen ut sig.
I övergången från sanden mot revet förekom en del fiskar såsom fjärilar, gylttor och havsabborrar. Bland de lägre djuren fanns sjögurkor och sjöstjärnor.
På flera ställen hade mänsklig verksamhet skadat korallrevet och det var mycket krossad korall. I död korall växer ofta alger inne i skelettet. En fiskgrup som är speciliserad på dessa är pappegojfiskarna. De krossar helt enkelt den döda korallen och sorterar ut algerna. En biprodukt av detta arbete är just det som många nordbor åker söderut för att uppleva, nämligen de vita stränder som betår av korallgrus. Man räknar med att det mesta av den korallsand som finns är resultatet av pappegojfiskar (och liknande organismer, exempelvis sjöborrar) idoga arbete. I en miljö med döda koraller växer det också ofta makroalger och det är en föda som olika kaninfiskar utnyttjar. Här är det troligen frågan om Siganus guttatus.
Om man sedan ger sig ut över revet så i takt med att det blir djupare så ändras ofta sammansättningen av koraller vilket man kan se på nedanstående bilder.
Fisksammansättningen här är olika fjärilar som drar över revet och andra revfiskar. På själva revet bor olika frökenfiskar och de verkar vara mycket stationära. Här ses bland annat en som jag tror brukar kallas golden gregory men här var de verkligen gula. Där fanns även fiskar jag ine kände igen.
Nästan överallt i Thailand där jag snorklat har jag sett maskvimpelfisken eller Morish idol som den också kallas ettdera ensam eller i par.
Jag la också märke till att även på utkanten av revet så fanns en del acroporer i förbindelsen med övergången mellan rev och sand.
Fisksammansättningen här var varierad. En del mycket stationära fiskar fanns såsom en stor muräna jag samm på.
På detta rev så förekom anemonerna på revkanten ut mot djupare vatten och i dessa kunde man ju givetvis hitta Nemo, dvs olika clownfiskar.
Men vad man framförallt såg här var stora stim av Thailands variant av sergent major, vilken det är vet jag inte men fisken tillhör släktet Abedufduf.
Den vanliga chromisen är också vanlig här. Jag har många gånger försökt få bra foton på dessa fiskar men det brukar vara hopplöst. Detta år fick jag faktiskt en del bra bilder tycker jag.
Går man sedan ut mot öppet vatten så kan man iaktag fiskar som liknar vår horngädda.
Efter fyra nätter på denna underbara ö som igentligen behövt mer tid för att bli ordentligt utforskad vad gäller de olika reven så bar det vidare mot det forna backpackerparadiset Koh Lipe - men mera om detta senare
MVH Lasse
Låter som du gärna åker tillbaka till denna ö igen
Håller med om att det är jäkligt svårt att snorkla om man har ett hårigt ansikte. Brukar funka bättre om man dyker - kommer man ner några meter så pressas cykopet mot ansiktet så att det inte immar igen.
Kul att läsa ditt resereportage