En härlig vintervit, solgnistrande dag framför mig - med sjuka barn. Tror jag kommer strunta i deras rinnande näsor och dra ut dem i pulkabacken i alla fall. Det bästa med att ha barn är ju att man kan släppa fram sitt egna barn... Å jag älskar att åka pulka!
Fiskdöden i 170-literskaret verkar ha avstannat och fiskarna ha börjat bli lite mer nyfikna. Lite tråkigt för våra kilfläcksrasborer gick åt i ett flygande hejsan. Av Tio blå kilfläcksrasborer finns bara en endaste liten hane kvar och av tio vanliga kilfläcksrasborer finns bara sex kvar. Hade tre drottningrasborer med dem och de som tidigare varit så känsliga har överlevt hela katastrofen. Två av mina guramisar verkar dock ha fått sina "känselspröt" illa åtgångna. Undrar hur det kommer gå med detta... De verkar annars pigga och alerta och inte särskilt sjuka. Har gjort tester på vattnet idag; pH 6,8; nitrit 0; KH 2. Lika bra att skriva upp det här så jag kommer ihåg det.
Blåcilidsynglen i köket växer i ett flygande fläng och är nu på väg mot tre centimeter. Inte ett enda har gått åt utan alla 66 har överlevt... Hu vad skall man göra av alla dem?? Får väl göra så att man plockar bort de största först och låter de mindre växa till sig. Det enda ancistrusynglet vi lyckades håva upp från slöjstjärtarna klarar sig också bra bland blåciklidsynglen, är nu ca 1½ centimeter lång. Septemfasciatusynglen verkar växa långsamt. Tur att vi separerade dem från blåciklidsynglen för annars hade de inte haft en chans att komma åt nån mat.
Taeniatusynglen har växt sig ganska stora och är nu lika stora som kolglödstetrorna i samma kar. Ännu så länge är det svårt att se könsskillnad på dem, kanske dröjer nån vecka till. Lite av yngelfläckarna verkar dock ha bytts ut mot ett längsgående streck, kanske honor? Hade varit bra om det var honor till större delen för jag har varit i kontakt med en fiskhandlare som helst ville ha fler honor eftersom de bara verkade ha hanar kvar... Om de nu hinner växa ikapp vill säga.
Den lilla munruvarhonan som hade strupen full med yngel har inte det längre. Ynglen har försvunnit, säkert blivit mat åt någon... Nästa gång hon har strupen full skall jag försöka håva upp henne och lägga henne i ett eget akvarium för förhoppningsvis så kommer de andra ynglen växa till sig så man kan trolla bort dem.
Sajicorna i 450-literskaret är ruggigt bra yngelvårdare. Ingen kommer åt deras yngel som de har ett tiotal kvar av. De är lika stora som septemfasciatusynglena nu så det finns en liten chans att de kanske klarar sig där de är. Spännande med all familjelycka hos oss.
Inne hos slöjstjärtarna ligger ancistrushanen och fläktar ytterligare en kull. Skall försöka rädda undan några denna gången. De borde kunna gå i lilla yngelkaret. Vi har ett överlevande yngel kvar sedan den första kullen sen i oktober, den är ca 2-3 cm stor nu. Hoppas det är en hona så vår gigantiske hane i 200-literskaret kan få en fru! Annars så står hoppet till ynglet i 75:an! Morellen var här i söndags med en liten slöjstjärt som snabbt fick namnet Ellen. Jag tyckte att den skulle heta Morellen men äldsta dottern la snabbt in en protest: "Det är ju ändå i mitt rum den skall bo mamma, då bestämmer faktiskt jag vad den skall heta å den skall heta Ellen Dellen". Så.... Å det var ju helt OK. Annars har hon en förkärlek för alla Disneyprincessorna å har gett fiskarna namn därefter.
Sååå.... Nu skall jag gå å ta en kopp kaffe och städa lite i köket, Åhhhh vad kul .