På något konstigt vis så har jag inte ägnat henne en tanke under dagen. Vet inte varför jag gjort så men hon har ju varit precis som vanligt så jag har väl inte tänkt på det. Nu ikväll så har vi gosat i soffan som vi brukar göra när barnen gått och lagt sig och visst... Svullnaden är där/kvar... Den är väl stor som en större ärta kanske och geléaktig. Det bekommer inte Selma alls att man klämmer henne just där... Fick tips av Sonja att det kunde handla om en förstorad mjölkkörtel och det låter trovärdigt för det sitter precis vid hennes tuttsing... Sökte lite på några kattforum men där finns inget att läsa om detta, däremot står det mängder om juvertumör.... Nä, jag måste försöka få fatt i veterinären imorgon.
Precis som om inte det skulle räcka... Nu verkar vår gröna undulat Peter må riktigt dåligt med. Han har fått som skorv vid näbben och har suttit still på sin pinne. I går verkade han riktigt sömnig och drattade nästan av pinnen. Arma djur... Usch, vad han måste lida... Att ta honom till veterinären känns just nu underordnat för Selma är viktigast. Typiskt att det skall komma mitt i semestern när man skall ha pengarna till att ta sig till olika saker som kostar pengar... Jag har städat fågelburen riktigt ordentligt, ombesörjt att de har det riktigt fräscht och fint. Jag tog och duschade arma Peter med för han verkar inte vara sugen på att bada.
Igår kväll fick jag besök av sjöjungfrun med hennes äldsta dotter. De skulle ha liet körsbärsräkor av mig. Det blir liksom ett byte för guppisarna jag fått av henne. Och växterna... Skönt att kunna betala tillbaka nån gång med.... Jag tänkte att denna gången skippar jag nylonstrumpan över slangen för det verkar ju vara enkelt att få upp dem med häverten? Visst!! Inte då. 20 liter vatten och inte en enda räka i sikte. Det blev till att agna den minsta håven med lite JBL Novored, tabletter för omnivora djur.. Å det underlättade! Jag var lite skrajj att jag skulle få upp white pearlisarna som jag fått av Sonja. Min tanke var så här att om jag fått upp dem så är det stört omöjligt att se skillnad på dem men jag tror att jag bara lyckades få med körsbären. De sista veckorna tycker jag mig inte ha sett så många körsbär men när jag hade plockat upp åtta till Maria så såg jag att det fanns gott och väl en stooooor drös med körsbär kvar. Ingen anledning till oror där inte!!
Egentligen hade jag tänkt att jag skulle bytt vatten för diskusarna idag men jag bara orkade inte. De har inte fått några överrivna mängder med mat och nitriten ligger på noll så jag tror jag sparar det till imorgon. De andas helt normalt och ser snygga ut. Däremot så gjorde jag nog en tabbe vid sista vattenbytet i stora karet. Jag röjjde bort alla växter som täckte ytan och som stoppade vattenrörelsen. Jättevallisnerian som var flera meter lång klippte jag bara rätt av, kanske helt fel men den täckte nåt enastående mycket av ytan.... Fasen vad ljust det blev!! Det gillade inte diskusarna så under de ljusaste timmarna så simmar de helst omkring i grönskan och gömmer sig. Klantigt av mig!! Jag kunde ju sparat hälften i alla fall??? Störde mig så himla mycket på all andmaten som fastnade och som täckte till ytan.... Ja, ja, må nu växterna frodas och täcka lite bättre....
Imorron hade jag lovat barnen att vi skulle åka och bada, till samma ställe där vi var idag.... Men nu måste jag ju härja runt och kolla med veterinären juh?! Ah, jag får se hur jag gör... Selma mår ju precis som vanligt juh? Nån som vet hur gammal en perserkatt brukar bli? Skriv gärna en kommentar i så fall...
Ha en underbar sommarkväll och njut nu ordentligt av den sköna värmen!! Det är ju kvällarna som är guld?
Ang. ålder på perser: Jag hade ett perser-syskonpar där den ena blev 16 år och den andra (som hela sitt liv var liten till växten, mager som en mask, skygg som bara den och hade hjärtfel) 18 år!
En till historia : Min fru fick en katt när hon var ett par år gammal som levde långt efter hon träffade mig och sedermera flyttade hemifrån. Den levde till den var 22 år gammal!!! Förvisso fick den gradvis sämre syn de sista åren för att på slutet vara helt blind och dessutom döv den sista tiden, men det var ändå full fart in i det sista!!! (Allt är förståss relativt!! )
Drar mig till minnes mina gudföräldrars katt, en långhårig perser som var utomhuskatt (de brukar ju leva lite kortare) som blev 18år!
Och ett par grannar vi hade när jag växte upp med bondkatten Kalle, områdets kung! Blind på ena ögat efter ett slagsmål och med öron som såg ut att ha gått i rivjärnet , ständigt i slagsmål med andra hankatter och granne med en trafikerad väg var han 12-14år (minns inte riktigt) när räven till slut tog honom (andra försöket, första gången var det en granne som sett hur han jagat iväg en räv!). Så katter har onekligen 9 liv!