Många kan säkert tycka att jag överreagerar över förlusten av min älskade katt men i så fall måste jag bara beklaga... Passar på att skriva av mig lite här för mitt upp i alltihopa har ju barnen sorg också och då skall man ju vara den starka mamman som tröstar och är förnuftig och logisk och har svar på allt... Puh!! Jag vill samtidigt tacka er alla för era deltagande kommentarer i förra inlägget... De värmde!
Just nu sitter jag ensam uppe medans barna ligger och sover, Lennie ligger inne hos dem för han nattar lilltjejen, vilket innebär att han somnar där på golvet inne i barnas rum - i vanlig ordning...
Detta brukar vara min och Selmas stund... Vi brukade gulla och gosa, torka lite slajm ur de trånga tårkanalerna och borsta och kamma lite päls... å bara mysa... för att sedan gå och lägga oss. Selma brukade mycket bestämt styra stegen mot sängkammaren när det var dags och sedan jama på sitt speciella vis, ja hon kunde ju inte jama utan "lät" mer... Bara att gå och lägga sig har varit vedervärdigt de senaste dagarna men det kommer väl lätta med tiden tänker jag... Jag är ganska säker att hon passade på att lämna oss medans jag var borta faktiskt...Idag har vi begravt henne. Hon fick en jättefin plats i min systers jätteträdgård. Alldeles intill en gammal gärdsgård på en halvskuggig plats där solen gassar några timmar under dagen. Vi köpte ett körsbärsträd som vi planterade. Hade en baktanke med det, jag tänkte så här att om det kommer körsbär så kommer det fåglar. Kommer det fåglar kommer systerns katter att älska att sitta där och spana in dem. Kan hon få en bättre plats? Tog också med en liten rund natursten hem som jag skall tvätta och skriva in hennes namn på. Den skall få ligga på hennes viloplats sedan. Åh, min älskade lilla katt...
Som jag saknar dig...Fiskarna och räkorna simmar som vanligt... Själv är jag helt jätteslut efter att ha lagat mat till 250 fotbollskillar under påskafton och påskdagen... Visserligen är de härliga och trevliga men det är ett himla slit att göra det helt själv två gånger om dagen... Tur att jag fått ha något att pyssla med så jag inte hade gått hemma och dränkt mig i sorg... Kroppen behöver va rejält trött för att hjärnan skall förstå att det är dags att sova om ni förstår vad jag menar...
