Hon är så makalöst vacker den lilla kattdamen och så oerhört observant på ALLT jag tar mig för. Hon följer mig vart jag än går och om jag hamnar utanför hennes synfält så "kallar" hon på mig. Söta små mjauningar som får hjärtat att guppa lite extra. Hon är lite kommandora över killarna och de har respekt för henne när hon fräser och talar om för dem att inte komma för nära. Hon var ju enda ungen i sin kull så hon är ju inte så van vid andra busfrön så klart.

Killarna i sin tur har tagit Evelyn och Ellinor till sina hjärtan. De stormtrivs i deras rum och håller mest till där och i köket. Det blir nog andra pannkakor av snart skulle jag tro men just nu ser det ut så. De är otroligt söta även de. Och tåliga. Och lite mindre än Zingoalla. Tjejerna får bära omkring på dem så mycket de bara orkar och grabbarna bara spinner och trivs. Magiskt!! Killarna var den sista kullen i ett katteri där det för närvarande fanns tre kullar så där var det lattjolajban kan jag tänka mig om man jämför med lugnet här hemma.

De här tre katterna känns som riktiga lyckoträffar måste jag säga. Inga bilder idag, det räckte med gårdagens skörd... Måste komma på ett knep för att undvika de röda ögonen. Knep mottages tacksamt...

I morse plockade jag upp den vita slöjstjärten. Han måste ha dött under gårdagen eller under natten. Detta akvariet har jag inom synhåll från sängkanten så jag är ju jättesäker på att han levde igår morse. Jag tror det har med rensningen av pumpen i måndags att göra. Jag gjorde ett nitrittest men det visade inte på nitrit... Jag misstänker att det har med Fluvalen att göra - det är sånt himla tryck i den pumpen och eftersom det var helt igensatt när jag tog isär det så blev det nog på tok för mycket "rockenroll" när inget mulm fanns ivägen längre. En slösimmande slöjis kan lätt komma i kläm på detta sättet. Riktigt klantigt och riktigt sorgligt för denna slöjisen är den som varit i vår ägo allra längst. Jag drog ner på blåsfarten och såg att de andra slöjisarna verkade gilla livet lite mer... ENORMT klantigt!!!

Två av kulfiskarna i väggakvariet har också kolavippat. Dels var de väldigt tunnmagade då jag köpte dem (såg inte det förrän de var inkoppade...) men värst av allt var att där fanns en släng av nitrit i burken som tog fem vattenbyten att bli av med... Nu pratar vi klanteri igen som ni förstår...

Nah, nu är klockan mycket... Zingoalla, som är placerad i mitt knä (hon stod nedanför golvet och mjauade hjärtskärande innan hon lyckades kravla sig upp i knät) och jag tackar för oss och återkommer annan dag. Over'n'out.