Sannerligen, sannerligen... här har vi att göra. I fredags fick vi nycklarna till nya hemmet! Jisses vad spännande!! Det bara kliade i hela mig att åka dit men jag skulle ju till Trägårn för att se Julrally med Mia och Klara tillsammans med mina arbetskamrater. Jag bara älskar de här två knaspottorna, rallygänget kan jag vara utan, det är ju inte samma gamla gäng längre. Efter showen så åkte jag hem. Det kändes liksom så onödigt att gå och spilla tid på stan med alla berusade människor, hm ja, lite Rosa Redig kan man säga... Men jag ville ju upp i tid på lördagmorronen så att vi skulle hinna flytta över lite saker.
Så kom då lördagen! Med lite fjärilar i magen på oss alla satte vi oss i bilen och for över till nya hemmet. Wow, vad det kändes bra! Med en gång nyckeln låste upp dörren så kändes det som HEMMA!! Vilken mysig känsla!! Flickorna som inte varit med på insidan tidigare blev saliga av lycka när de såg sina rum som låg på övervåningen. Vi hade inte med oss så mycket kartonger för vi ville titta i lugn och ro för att kunna planera denna flytten på ett smidigt sätt. Det som var med var tumstock, papper och penna.
Vi gick omkring länge jag och Lennie och jag försökte se den naturliga platsen för ett akvaium men jag måste nog hålla med Lennie, här finns inte plats för några större akvarium. De enda burkarna som får flytta med är de sexkantiga akvarierna och min lilla räkburk... Ärtans också.. Med sorg i ögat inser jag att det är dags att göra oss av med alla pansarmalar, alla tetror och alla finmalar... Parketten är alldeles ny och jag vill för allt inte söla ner den och förstöra den, sedan är det väldigt välplanerat p åett "litet" sätt så det finns verkligen ingen plats för akvariet... Jag har ju hoppats in i det längsta att det nog skulle gå att knö in 450:t men nä, det funkar inte... Om vi inte skippar soffan och fåtöljerna... bokhyllorna och dataskåpet...
I min lilla räkburk hade jag massdöd av Crystal Red i torsdags... Faen oxå!! Jag hade get dem en skiva banan som jag fått tips om att de gillade men shit - döm om min FASA!! när jag tittade in i burken och såg att det låg drivor av döda räkor... Upp med bananen, de 15 döda räkorna och et tvattenbyte på det!! De kvarvarande sju (!) ser två dagar efter katastrofen ut som vanligt så jag hoppas de klarar sig... Jävlars vad klantigt!! Jag borde ju tänkt mig för när det är ett sådant litet akvarium... Att saker händer SNABBT!! när det går utför. Jäklans pucko jag är!!
Kingstonkatten blev av med sina kulor i torsdags med så numera är han en lycklig kastrat. Eller är han det?? Jag är så fascinerad av alla kattuppfödare som skriver så om sina kastrerade katter på sina hemsidor. Hur mäter man lycka på en katt? Är min Kingston lyckligare nu än efteråt? Nae, det vette sjutton, jag tycker det ser ut som han är skitförbannad när han tittar på mig, nästan lite anklagande som om "Var det nödvändigt att beröva mig min manlighet?" Hans bror som vi är fodervärd för skulle jag faktiskt kunna tänka mig att det skulle göra honom gott att bli kastrat för han springer omkring och småskriker hela tiden, är väldigt rastlös och tycker Zingoalla är kass som inte ställer upp... Puh, vi skall hålla honom fertil till senast februari, sedan blir även han en "lycklig" kastrat... Han är den gosigaste av alla men hans eviga frierier blir lite småjobbiga...
Nah, tror jag skulle göra lite nytta nu... Här saknas all känsla av advent och julens annalkande... Här skall det flyttas så det enda som påminner om jul är barnens julkalendrar med choklad och ett väldigt snyggt datumljus... Stakarna skall upp i nya hemmet... sen... Världens bästa ursäkt för att inte fara runt som en skottspole och adventsstäda!! Jag flyttar!! (Å det är ju inte stressigt )
När går det stora flyttlasset? Och är du väldigt sugen på att städa så hör bara av dig så vet jag var du kan börja!
Innan kastreringen var han ständigt uppe i varv när han var inne, gick runt, hojtade, försökte rymma (han är innekatt)...
Och när vi gick ut med honom i sele blev han ännu mer till sig, spänd som en fjäder, drog som en slädhund, skulle lukta på allt, kissa på varenda buske, anfalla alla hundar och katter han såg...
Droppen var att han två gånger lyckades rymma, var borta i nästan två veckor, och var i dåligt skick när han kom hem igen.
Efter kastreringen har han gradvis gått tillbaks till att vara lika lugn och avslappnad som innan han började löpa, inte längre den där spände och stressade osalige anden som oavbrutet sökte babes att para sig med och andra hankatter att slåss med.
Det finns för all del nackdelar också. Han är inte samma muskelpaket utan har gått upp ett par kilo i vikt, och han är inte längre lika "vass" som han var innan kastreringen.
Utom när man går ut med honom i sele, då är den "gamle" Neo tillbaks igen. Då vill han fortfarande äta upp alla schäfrar och skogskatter han ser, och kissar fortfarande på alla buskar.
Det tar ett par månader innan hormonerna och gamla vanor går ur kroppen på katten, så innan dess märker ni nog inga förändringar.
Lovar komma och kolla nå'n dag