... och inte bara vara pissväder. En veckas moln, små stänk och halv orkan har bara givet 5-6 mm... och en havererad markis .

Goddagens, föresten...
"Snöret" brast och är numer lagat med en STOR knut , så den går varken att hissa upp eller ner längre, utan står i utfällt läge... och tankarna går förståss ofta till en händelse för en 15 år sedan när jag bodde på landet...

Öppna landskap, markiser (upprullade!) och höststorm med blixt och dunder, och jag låg i sängen (och var glad att jag INTE var på jobbet!) och bara vänta på att perspektivfönstren i Tv rummet skulle blåsa in och välta huset, typ ...

BRAK ! Och jag är ur sängen på nolltid, passerar en strömbrytare, tänder i förbifarten och konstatera att strömmen gått... rundar 180 (va... är det ingen tangent med "grader" på den här datorn?) kurvan från köket in i Tv rummet och konstaterar i blixtskenet att det är illa med markisen ...
Sidstagen har slitits loss från väggen och hela det randiga tygstycket fladdrar vilt i sin fulla längd UTANFÖR fönstret och jag bara väntar på att det långa staget i nederkanten ska komma in genom fönstret... får tag i snöret (tack och lov satt det på insidan) och drar in.
Konstaterar att det går väldigt lätt och förklaringen kommer som ett brev på posten, varenda vital del i låsanordningen har gått åt helv...

Så där sitter jag på soffgavlen, halvnäck mitt i natten, med en markislina hårt lindad om handen och undrar vad som är bäst att göra (hade inte varit fel med en sambo då kan jag meddela)... och kolmörkt är det mellan blixtarna.
Efter att ha övervägt och förkastat lite olika alternativ, förankrar jag linan runt ett element, snurrar och knyter, knyter lite till... samtidigt som jag för mitt inre ser elementet flyga ut genom fönstret. Det flög inte ...

Litet riktigt regn vill jag som sagt ha, för det är sorgligt att se höst perennerna ligga gula och utslagna, och rodhodendrumen (undra hur många stavfel jag lyckades få där? ) slog inte ens ut... det är nästan så jag överväger att bryta mot bevattningsförbudet.

I söndags trodde jag det skulle bli något, men icke...
Hade precis gått över gatan till Väninnan för att se om hon tänkte dricka kaffe snart... och det tänkte hon , när det kom en jätte åskknall.
Hade precis läst om C.Ciklids smäll, så gissa om jag kom över gatan snabb igen och drog ur alla kontakter och antenner som jag kom ihåg. Blåste som atta gjorde det när jag hastade tillbaka till kaffet, men regn... nej! Inte ens ett riktigt åskväder värt namnet blev det... blåste väl bort det oxå.

Jag gillar åskväder nuför tiden... annart var det när jag jobbade på larmcentralen. Då räckte det med att metrologerna satte en blixt på väderkartan för att jag skulle bli skärrad, sen spelade det ingen roll om blixten var i Italien eller Gällevare... det var lika hemskt och köra till jobbet ändå .
Inte för att risken var så stor att åskan skulle orsaka en brand, men den ställde till det för mig ändå... genom att utlösa hundratals fellarm.
Jag brukade trösta mig med att risken att träffas av blixten är en på miljonen, det är samma odds som att vinna högsta vinsten på penninglotteriet... och det gör man ju inte, alltså är det ingen risk!
"Problemet" var bara att när jag jobbade hade jag en jäkla massa lotter, ungefär 32 tusen... så risken fanns ju för en och annan "småvinst"...

Nuförtiden har jag bara en lott och njuter av åskväder ! Kan stå under taket på altanen och bara titta när natthimlen blir vit av blixtar, känna dundret viberera genom luften och regnet som öser ner... och om jag till äventyrs hör sirener mitt i alltihop, kan jag fortfarande få samma kick som när man satt i larmcentralen och var mitt i en utryckning ...

Fast lite nojjig är jag när det gäller åska... jag går inte under taklampor och rör inte vid element (så det tog imot att binda markisen i elementet, men det fanns inget vettigt alternativ). Fråga mig inte varför... jo, det där med elementen bottnar nog i en barndom upplevelse tror jag.
Åskan slog i ett grannhus, samtidigt som jag och pappa var i grisstallet och gav grisarna vatten. Alla grisarna drack vatten när de plötsligt slängde sig bort från vackarna, som om de fått en stöt av vattnet ... vet inte om det är möjligt, men pappa hade ingen bättre förklaring...


Adjöken (Mycket strunt blev det, bara för att jag vill ha regn)