Men vad var hon för en egentligen? Jo, hon byggdes 1921 på Germania Werft i Kiel och hette från början Henny af Kiel, men omdöptes redan samma år till Cathrine af Egernsund.
En ung Cathrine... svart? Jag trodde hon var vit..."
1925 fick hon Marstal som hemmahamn, och där var hon kvar till 1939. Figurerar i dansk statistik över sjöolyckor 1934, då hon gick på grund i orkan och hård storm den åttonde februari samma år vid Falster. Hon kom dock undan med blott förskräckelsen och kom loss på egen hand. Såld till Sverige 1939, och sedermera förlist i oktober 1943: Försvundet med man og mus hedder det i rapporten.
Cathrines föregångare
Cathrine var inte O-W Svenssons första fartyg hon hade en föregångare mellan åren 1935-1938. En tremastad skonert vid namn Hulda
Om Hulda säger hörsägnen följande; Hon kapsejsade i Finska viken. En av besättningsmännen var övertygad om att livet var slut, och vägrade att gå i livbåten eftersom det inte tjänade något till, de skulle ju ändå dö och fick mer eller mindre handgripligen placeras däri.
Därefter drev de i snöstorm i tre dagar, innan de strandade på ett skär, där de blev räddade.
Hulda bärgades och såldes till Finland, reparerades och på sin jungfrutur brann hon upp i Öresund lastad med hö. Ett spektakulärt och annorlunda slut för en skuta borde gå att hitta mer uppgifter om det, men icke.
Kalla fakta om Hulda Hon byggdes 1913 av trä i Södra Garn som en tre-mastad skonert på 250 dwt. Redan där blev det krångligt försök goggla på Södra Garn ska Ni se! Man hamnar väääldigt långt från skeppsvarv, (men desto närmre garnaffärer) men Södra Garn ligger i alla fall i nordvästra Skåne.
Men hette hon Hulda när hon lämnade varvet? Innan hon hade Djupekås på namnbrädan kom hon från Viken (också nordvästra Skåne) Hette hon Hulda då?
Jakten på Hulda
Det första jag kom underfund med var att Hulda var ett mycket vanligt båtnamn. En kompis som lägligt nog jobbar på ett sjöfartsmuseéum plockade fram 8-10 Huldor på direkten...
En efter en avskrevs de - däribland filmstjärnebåten Hulda som varit med i en gammal Edward Persson film - men ingen av dem var min Hulda. Hon verkade ha gått upp i rök både bildligt och bokstavligt talat. Nä, givetvis inte någon måste så klart veta vad som hände henne. Frågan var bara vem?
Som ett sista halmstrå (!) efterlyste jag henne under Viken på Anbytarforum. Visserligen är Anbytarforum en släktforskarsida där man efterlyser sina anor men otroligt nog fick jag svar, och dessutom tips på dels en bok och dessutom adressen till Vikens sjöfartsmuseéum.
Haha, Hulda get you! Dessutom skulle det visa sig att hon var en äventyrlig dam med minst nio liv så håll till godo; Här kommer berättelsen om Hulda.
+ + + + Den sanna historien om ett båtliv
Hulda var en drygt 28 meter lång tremastad skonert, bygd av trä. Hon var dessutom hela 7,75 bred
dvs. en stadig dam, som kostade 27.000 kronor när hon som nybyggd 1913 lämnade varvet
Under sin första Skånetid var skonerten registrerad i Höganäs 1913-1920 och Viken 1920-1935. Redare under 1913-1931 var skeppsmäklaren Anders Petter Horndahl, Höganäs/Helsingborg. Befälet ombord fördes av N-P Svensson, Lerberget, under åren 1913-1925 därefter hade N-H Svensson befälet mellan 1925-1935 (far och son).
Första livet förbrukat
Hulda hade lastat 280 ton superfosfat (konstgödning) i Limhamn, som skulle till Visby på Gotland. På morgonen den 19 mars 1915 hade skonerten kommit upp och förbi Bornholm på sin resa mot Visby, och pejlade klockan 07.00 på morgonen Hammarens fyr i VSV. Vinden var OSO och tilltagande dessutom med nedisning.
Situationen ombord var besvärlig, och man hade planer på att söka nödhamn i någon av Blekingekustens hamnar men tvingades tänka om på grund av växande sjö och nedisning. En annan avgörande faktor var säkert också att de svenska kustfyrarna var släckta
I stället tog man beslutet att seglade runt Bornholms nordspets och ankrade vid Vang i lä av ön, med 45 famnars kätting.
På eftermiddagen vände vinden. Den kom nu i stället från norr och fick Hulda att börja dragga (dvs driva, pga att ankaret inte fick fäste.
Inte kul om det händer på öppet vatten, men betydligt allvarligare om man är nära land enligt mosters make som varit fiskare).
Hulda befann sig ganska nära land, vilket gjorde situationen mycket riskfylld.
I ett försök att undvika att driva på land, tog man beslutet att trotsa väder och vind, och gå till sjöss igen så 15 famnar ankarkättingen hivades in. Förstängstagseglet sattes för att försöka få Hulda att skära ut från land, men manövern lyckades inte och i stället föll skonerten styrbord och kom ännu närmre land!
När hon till slut stoppade upp och kom i vindögat, sattes gaffel- och stagfock och fartyget började äntligen skära ut. Det blev bråttom ombord att spela hem ankarkättingen, vilket man lyckades med i sista sekund och Hulda lades på en kurs sydvart i snöyran.
Sikten var mycket begränsad och man hade ännu inte hunnit boga in ankaret. När man kände en lätt stöt förut tog man därför för givet att det var ankaret som slog mot borden i fören, men så var tyvärr inte fallet och kort därpå törnade Hulda på grund vid Finna dalen (en bit söder om nordspetsen på Bornholm).
Ombord gav man fartyget styrbords roder i ett desperat försök att segla sig loss.
Det misslyckades, och resultatet blev tvärtom och ödesdigert Hulda pressades istället hårdare upp mot land.
[ATTACH]34286[/ATTACH]
Ombord tvingades man inse sanningen - det var kört för skonerten! - och besättningen blossade efter hjälp hela natten
Fortsättning följer
...
Den satt i snurran vid disken på biblioteket i höstas, och jag tänkte låna den, men av någon anledning gjorde jag det aldrig...