För 8-9 år sedan byggdes de två första vindkraftverken i byn där jag är född. De var inte först på Listerlandet, för det var Svante... en liten söt vindsnurra i havet utanför ett av fiskelägren. Han blev inte så gammal... inte så att han blev pensionerade, utan han brann upp.
Säga vad man vill om vindkraftverken, men de väcker debatt!
De förstör landskapsbilden... ställ dem i skogen eller till havs! De för oväsen och kastar långa skuggor...
Bygg dem gärna, men inte här... med andra ord!
Men tillbaka till "min" by! De två första hette Krok och Toke, och var ensamma i några år... innan de fick sällskap av en snurra med ett kvinnonamn. Kan inte sagan om Krok och Toke, så jag har förträngt namnet... men den fick samma namn som damen de trätte om i sagan.
Har tänkt i flera år att jag skulle gå ner till dem, men det har aldrig blivit av...
Krok, Toke och co, har på senare året fått sällskap av sju nya snurror och det lär vara ytterligare tre planerade... så i tisdags bestämde jag mig; IDAG ska det ske!
Svesson hit och Svesson dit!
Frågade svågern om han visste var man enklast skulle köra för att komma så nära som möjligt. Jodå, kör ner vid Svenssons.
Sagt och gjort, parkerade bilen vid Svenssons. Gick genom en liten fureskog och därborta var de. Jag visste ju gud bevars var de stod, men att bedömma avstånd är inte min grej... och medan jag knallade vångavägen fram blev jag mer och mer medveten om det. Fasen, de verkade inte komma närmre... fast den tillryggalagda sträckan bakom mig växte och växte. Men skam den som ger sig...
Jag knallade vidare i motvinden med öronen på helspänn... hallå, väsnas lite så jag får höra hur ni låter... men nej, det enda jag hörde var fåglar, typ gäss. Solen lyste med sin frånvaro, så några skuggor skulle jag inte se... men det berömda oljudet borde jag höra, väl? Och så, långt om länge... hör jag något! Fick gå ytterligare några hundra meter innan jag var säker... men Jo! Ljudet jag hörde var det svaga vinandet när vingarna klöv luften. Nu skall erkännas att jag inte var jättenära, men jag upplevde inte ljudet som obehagligt. Ljudet från gamla E22 ovanför mitt hus är mer störande, liksom ljudet från stora bevattningsmaskiner och höfläktar (om vi nu är på landet). Faktum är att jag tyckte om ljudet som vindkraftverken orsakade, för de döljde tinitus oljuden jag har i öronen dyngnet om!
Upptäckte också en stor damm - tror inte den har med vindkraften att göra... är snarare en bevattningsdamm eller nått - på min vandring.
De här tre är sprillans nya... och jag tycker de är vackra. Inte förstör de landskapsbilden, möjligen förändrar den... http://www.blt.se/nyheter/solvesborg/article2253338.ece
Det ser ju nära ut, men det är säkert minst 2-300meter till det. Själva tornet är 98 meter och varje vingblad är 40 meter långt.
Nöjd med att fotograferat verken återstod bara att gå tillbaka till bilen. Jag gick och jag gick och jag gick - och tog en bild på åkrarna, har liksom aldrig varit i denna delen av byn tidigare (syns inte från vägen pga, fureskogen)... men det såg ut som på andra ställen, långa åkrar och stengärdsgårdar.
Och jag gick och jag gick... och tyckte inte det var lika kul längre. Vinden i ryggen gjorde att håret blåste i ögonen hela tiden, dessuton var jag pinknödig! "Vissel vissel, bilen! Kom och hämta mig nu!" Men den stod parkerad andra sidan fureskogen...
Så kan det gå...
Vet inte hur långt jag gick gick, men drygt en och en halv timme tog promenaden fram och tillbaka... oh ajaj buf. Jag skulle komma så nära med bilen så jag skulle kunna klappa på dem, enligt svågern... jo, pyttsan!
Vet inte hur långt jag gick gick, men drygt en och en halv timme tog promenaden fram och tillbaka... oh ajaj buf. Jag skulle komma så nära med bilen så jag skulle kunna klappa på dem, enligt svågern... jo, pyttsan!
Väl hemma hos svågern igen visade sig att det nu för tiden fanns två Svensson i byn! Den som jag körde ner vid visste han inget om, och den han menade visste inte jag om...
PS: Om ni till äventyrs skulle villja köpa "vingar för pengarna", så kostar ett 98meters vindkrafterk 35 miljoner.
/B
Det där med avstånds bedömning är som sagt inte min grej, men dessa står minst 1 km från bebyggelse.
Krok och Toke är namn från boken om Röde Orm... kom jag på. Kan hända heter deras sällskap Ylva?!?