"Jag har bloggarna i huvudet", påstår hon.
Jamen, hallå zoopet... så får hon väl inte göra? Därför har vi - Brödraskapet, med Zelda i spetsen - bestämt oss för att ta saken i egna händ... tassar, menar vi förståss. Karamell håller som bäst på att gräva fram bilder på oss.
Stackarn, tror han missförstått var bilderna är... för han krafsar i hundranittio på skärmen, allt medan människan rabblar upp varenda fult ord hon kan. Fattas bara att hon börjar svära på utrikiska oxå... fast vem bryr sig.
Smockan är förste musskötare... han är bara bäst... trycker på knapparna så människa svär ännumer. Och skickar museländet dit det hör hemma, nämligen i golvet... medan jag - Zelda - sköter tangentbordet.
Ett stort paket till någon av oss...
Jupp, det placerade vår människa mitt på köksbordet en dag. Raka vägen från Danmark kom det... och stort och otympligt var det, så vår favoritgranne åkte på att bära in det... för 12 kilo jonglerar inte vår människa med i första taget (då hade hon nog svurit för sista gången).
Ett stort paket till någon av oss...
Jupp, det placerade vår människa mitt på köksbordet en dag. Raka vägen från Danmark kom det... och stort och otympligt var det, så vår favoritgranne åkte på att bära in det... för 12 kilo jonglerar inte vår människa med i första taget (då hade hon nog svurit för sista gången).
Pysen granskade lådans innehåll, men blev inte speciellt imponerad. Kan hända är den till för att slipa till tänderna... eller nåt!
Jupp, det... sniff, sniff... luktade bekant på något vis. Påminde om något i min barndom faktiskt... men då vill förståss inte människan ha kvar lådan längre. En ynka natt fick jag sova där... innan HON packade upp lådan i "husets bästa ställe". Alltså, kan någon begripa varför hon lägger en massa bröte där jämt... är det inte kläder (går ann!) så är det böcker, och .... och... och... vet inte vad!
Till råga på allt kom det en kille med verktygslåda och vattenpass i högsta hugg... och började vrida och vända på prylarna. Och då, plötsligt visste jag vad det skulle bli... waoou, ett likadan träd som fanns där jag bodde innan.
Jag blev så lycklig att jag struntade i killen med vattenpasset och rusade upp i det halvfärdiga trädet. Puss, på dig! Jag gav honom en massa blöta pussar (matte brukar säga att jag lider inte av Sjögrens syndrom, vad hon nu kan mena med det?!?) i ansiktet... och hade han inte "slängt" ner mig i sängen, så hade han fått ännu fler. Han påstod att vattenpasset inte tålde katter... Hade inte en susning om att vattenpass kan vara allergiska, men man lär så länge man lever... som vår människa brukar säga.
Jag blev så lycklig att jag struntade i killen med vattenpasset och rusade upp i det halvfärdiga trädet. Puss, på dig! Jag gav honom en massa blöta pussar (matte brukar säga att jag lider inte av Sjögrens syndrom, vad hon nu kan mena med det?!?) i ansiktet... och hade han inte "slängt" ner mig i sängen, så hade han fått ännu fler. Han påstod att vattenpasset inte tålde katter... Hade inte en susning om att vattenpass kan vara allergiska, men man lär så länge man lever... som vår människa brukar säga.
Att klättra upp är lätt om man är katt, det vet tillomed människorna... att klättra ner är värre. Nema problema, man kan hoppa rakt ner i sängen... vad människan tycker om det vet jag inte riktigt, för hon blir ganska tyst; påstår att hon tappar andan, hur hon nu kan göra det? Nå, människor tillhör tydligen ett ganska ömtåligt släkte...
Vid tangenterna Eder Zelda...
(och människa hälsar förståss)
(och människa hälsar förståss)
De gilla klösträd... och det här var extra populärt, kanske för att stolparna var 13 cm tjocka (på det gamla är de 9cm). Behövs säkert, när 9-10 kilo Pysen rusar upp för "stammen" som värsta utekatten. Det sitter typ matta, på stolparna, förhoppningsvis är det lite hållbarare än rep.
Massa bilder och rolig text!! sånt älskar jag !!!
brödraskapet - ink zelda, ser helt saliga ut i sitt nya träd
Den dynan måste jag pröva, nej vänta den här!! och shit vilket bra klös det var i dessa!! mjauuu!!