Ni ska inte tro på allt som hon säger... om hon inte har bildbevis... och det har hon inte, för batteriet satt på laddning (ha... otur för henne och hennes kamera! Ibland tror jag faktiskt att hon gillar den lilla silverfärgade blixtmojängen bättre än mig)!
Snart kommer hon att påstå att jag såg ut som en Lucia på villovägar med ett brett rött sidenband om magen, eller ett tjusig gardinomtag... men det är hennes fel - bara hennes! - att det blev som det blev.
Det började med att hon ställde en massa nydiskade glas och tallrikar på köksbänken PRECIS där jag brukar gå när jag ska kolla om det finns några flygfä i fönstret. Men inget är omöjligt för mig, så jag forserade utan problem skrammelsakerna HON ställt i min vägen... och slank in bakvägen, dvs jag gick bakom gardinen, för jag måste ju patrullera fönsterkarmen.
Oh oh... gick inte som jag tänkt. Plötsligt kom jag inte längre... och vad värre var, jag kom inte tillbaka heller. Så gott folk... hur otroligt det än låter (utan fotobevis!) så satt jag fast. Och hur pinsamt det än är att erkänna det... så hade inte människan knytit upp det röda bandet hade jag stått där fortfarande!
"Så, alla mina vänner... ta detta som en varning,
genvägar (genom gardinomtag!) är senvägar!"
Hälsningar Eder Zelda
. Enda möjligheten - som jag ser det - hade varit att "stegra" sig, och slänga sig bakåt... för att försöka gå framåt var omöjligt 
.