That it would be a season 2 of "Allt för Sverige" I have known a long time, but since they were in Blekinge last time I thought they would focus on some other of swedens all landscape this time ... so dream of my surprise, when I found out that they has been in Sölvesborg and recorded this time (someone up there must like me
).The first season in the village where I was born, and second from the town where I live now! Wonder what the odds has become if I bet on it
?Wondering if there are descendants of a "real" city dweller or a remote Lister inhabitants? Clearly there is a lot more beautiful views to film, than out in the countryside (or not, maybe it's me who is homeblind) ...
If I should guess, I'm sure that Norrgatan - probably the city's oldest and cobblestone paved street - will be featured, as well as the church, castle ruins ... Well, not much to see, but an important part of history!
The new bridge construction, Ask & Embla, Valje mansion ... um, is the what seems like forever
."Not quite simply to take pictures St. Nicolaie church, but there are certain professional cameras that can get the whole building in one picture"
St Nicolaie church...
The church was erected in the late 1200s, so it was garanerat ther when "whoever it was" left Sölvesborg and traveled to the United States! So did not, however, Ask & Embla on Stortorget.
Ask & Embla...
The fountain was unveiled and opened on 3 October 1948.
Ask and Embla are the first people in the Norse sagas. According Voluspa and Snorri Edda, made those Aesir of two pieces of wood, which they found on the beach.
The artist name is Stig Blomberg and he came from Lidingö in Stockholm. He won an open competition in which 47 artists fought about to make the square sculpture.
The fountain and the wells is also legend motifs linked to Sölvesborgs history carved ...
Nah, Ask & Embla was probably not there... but definitely Norregatan.
Sölvesborgs weapon...
Although motive on the flag - Sölvesborgs weapons - was there, as it originating from a sigil from the 1750s.
-------------------------------------------------------------------------
But we take it from the beginning ...
(and now it's in Swedish, because my English is not good enough for this
)Sommaren anlände tidigt 1801, även om den 4 juni kunde bjudit på bättre väder. En hård lynnig vind drog in över stan, och kastvindarna förde med sig den omisskänliga lukten av tjära, tång och fiskrens nerifrån havet, men av detta märktes inget i smedjan. Där inne var det hett som i självaste hinhåles boning...
Luften var tät av rökos från de sprakande glöderna i eldstaden, och vattenångor från kylvattnet. Väggarna var svarta av sot, och den lilla fönstergluggen hade för längesedan slutat släppa in något dagsljus. Svart av sot var taket, golvet... ja, hela smedjan, likaså smedmästaren själv och hans dräng.
Svetten rann om den nersotade ynglingen, när han värmde järnet i glödelden... och sedan snabbt flyttade det till städet och lät hammaren dansa över det som skulle bli en hästsko. Doppade den svartnande skon i vattenämbaret, och slöt vant ögonen för att undgå det fräsande ångmoln som steg mot det låga taket i samma sekund som järnet skar vattenytan. Granskade kritiskt resultatet från alla håll och vinklar... och värmde den igen.
Han hörde mästers envetna skrällande hosta... och det välbekanta ekot av taktfasta hammarslag från en smedja lite längre bort, och det fick honom att falla in i samma takt. Så, i ett plötsligt infall ändrade han slaghastigheten... och ett litet leende for snabbt över hans ansiktet när han hörde att drängen i smedjan på andra sidan torget följe efter.
Smeden lade plötsligt ner hammare, sträckte på ryggen och svor över hostan som nästan tog livet av honom. Torkade av ansiktet med mössan, och lyfte ner oket och spannarna... och konstaterade att det behövdes mer vatten till kylembaret.
Drängen erbjöd sig att gå, men i vanlig ordning svarade smedmästaren nej... och drängen visste då att hans läromästare inte bara skulle hämta vatten. Han skulle också gå inom den lilla stuga för att ta en sup...
... vilket innebar att drängen skulle vara ensam i smedjan en kort stund. Han följde vaksamt smedens väg med oket, och så fort han såg stugans dörr stängas bakom smeden plockade han fram sitt eget brännvinskrus.
Han hann knappt sätta kruset till munnen, förän en stormby med våldsam kraft slog igen smedjans dubbeldörrar med ett brak. För ett ögonblick blev det kolmörkt därinne, innan de vanligtvis beskedliga små lågorna i glödelden plötsligt förvandlades till långa eldflammor, som slickade väggarna i eldstaden... och fick murstocken att vråla. Vad hände?
Drängen släppte drickkruset i rena förskräckelsen och backade mot de igenblåsta dörrarna, fick upp en... och gick baklänges ut på den kullerstenlagda gården utan att släppa den rasande elden med ögon, och stum av förundran blev han varse gnistregnet som sprutade upp ur skorstenen. Vackert, så väldigt vackert!
Han fortsatte att som förhäxad stirra på gnistorna som virvlade i vinden... tills några trillade ner på smedjans rörtak, som genast fattade eld.
"Elden är lös, elden är lös" skrek han inombords, men ur hans mun kom bara en svag viskning... och han bankade frenetiskt på smedens stuga. Vad?...
Vad har du gjort, pojk? röt smeden, inför åsynen av det brinnande taket. Ska du göra oss alla olyckliga?
Brinnande delar av rörtaket landade på smedstugans halmtak, och inom några få minuter var det gamla korsvirkeshuset utom all räddning... trots att både smeden och hans hustru hinkade upp vatten ur brunnen så fort det gick, och som drängen vetskrämd slängde upp på taket.
Det var då de blev medvetna om de upprörda skriken från torget, hundarnas ylande och att de båda grannhusen stod i brand...
Smedhustrun Anna släpte hinken med ett plums i brunnen, detta skulle aldrig gå, och ropade till sig barnen... var var de två yngsta? Var var de små?
Hon skrek och örfilade smeden i vilt raseri, när han med oanade krafter släpade ut henne på torget och höll henne och de äldsta barnen kvar där.
Oh, herre min skapare... varenda hustak runt torget brann med höga lågor!
Den svarta halmröken sved i halsen och fick ögonen att tåras. Brinnande halm virvlade i luften i den hårda vinden, och regnade ner över allt och alla i staden ... och ur en port skenade en häst med tömmarna flygande.
Barn skrek, föräldrar ropade på borttappade barn... och drängen gav sig återigen in i den smala gränden till smedja. Vad hade han ställt till med?
Allsmäktige fader... förlåt! Att Smed-Anna aldrig någonsin skulle förlåta honom om det hände barnen något förstod han. Hallå? Per och Lusse, är ni här? Han skrek deras namn gång på gång så högt han orkade, men utan att lyckas överrösta eldens dån... och tvingades inse att barnen var förlorade.
Dyster till sinnet vände han om för att ta sig ut till torget genom den tjocka stickande röken igen... när en hund skällde hysteriskt någonstans.
Byrackan! Det var Byrackan... barnens hund. Den kunde han iallafall rädda genom att släppa honom lös.
Han letade sig fram till vedtraven där hunden brukade stå bunden, och hittade honom... och upptäckte att Lusse och Per också var där!
Han kände längsmed repet som höll fast hunden. Den hårda knuten skulle han aldrig få upp...
Kom! Vi måste ut... uppmanade han barnen, men de vägrade. Inte utan Byrackan!
Men jag får inte loss honom utan en... längre hann han inte, förän Lusse tyst räckte honom en kniv. En kniv? Var hade hon fått den från?
När hunden vål var fri, behövdes inga order längre. Lusse tog repstumpen med Byrackan och sprang, och drängen sprang efter med Pers hand i sin.
Väl upp på torget, var smeden och hans familj inte där, och för ett kort ögonblick blev han villrådig. Var skulle de bli av i detta heta inferno av rök och eld?
Marken var täck av glödanden halm... och han förstod att den barfotade lille Per inte skulle kunna gå där.
Snabbt hukade han sig er och gav pojken order om att hoppa upp... och Lusse lyfte direkt upp Byrackan i famnen. Håll i dig!
Den lille tog närapå stryptag på drängen när han kramaktigt klamrade sig fast runt dennes hals, och Byrackan morrade förnärmat i Lusses famn.
Sedan sprang de för livet...
--------------------------------------------------------------------
... and it bar itself not better than the fire broke out June 4, 1801, at 11 o'clock in the morning in a smithy ... and in less than an hour had central Sölvesborg - with their small straw roofs equipped houses and farms - gone up in smoke. 44 homes were wiped out, and 208 people were made homeless, which was about a third of the city's inhabitants.
"Norregatan ... probably Sölvesborgs oldest street"
"Old entrance from Skåne direction...
"... and the old entrance from Listerlandet."
"The castle ..."
"... and what is left of the old castle "
"Valje mansion ..."
"The municipality's latest project, a pedestrian and cycle bridge over til Ljungaviken. The bridge will be over 750 meter long, and one of Europe's longest bridge ... when it is finished !
Tack för berättelsen och porrfotot (tur att detta inte är facebook för då hade det deletats