... medans jag fortsatte rakt fram. Jo, vi har en stor hare (eller fler, man ser bara en åt gången) som lever här i storstan. Den är helt suverän på att ta sig fram i busstrafiken, bland hundar och t o m på skolgården har jag mött den. Snacka om streetwise hare Jag har ofta sett den sitta blickstill "jag syns inte, jag syns inte" under en buske eller i en skugga - och de flesta människor SER den faktiskt inte. Men jag som alltid ser mig omkring, ser den

Man till mans gamman, är ett gammalt ordspråk. Människan glädjer människan. Det upplevde jag idag när jag mötte två nätmammor jag haft kontakt med i MÅNGA år. Vi har delat så mycket tankar, frågor och ångest under åren, så vi KÄNNER varann, och detta sista steg att se varann på riktigt - är så BALLT. Efter tre timmars snack promenerade jag hemåt genom Vintervikens skog bort mot Tvärbanan, kvällen ljum och underbar. Efter tvärbanan tog jag färjan hem till min sida av stan, och mötte alltså haren, som sprang på gatan - man kunde nästan se blinkers när han skulle svänga

Lilla Frisse kom springande med glad svans när jag ropade på henne, och fick lite smaskensmat serverad efter hissresan upp. Efter att ha hälsat på min ointresserade son slog jag mig ner i soffan framför tv:n (hm - jag gav firrarna fryst artemia först) men där var bara tråkigt så jag hamnade här i stället. Nöjd och glad Mamma Mia ska nog krypa i säng nu med en bok.

Lediga dagen i morgon kanske blir LIIIITE mer produktiv. Jag borde få till akvariehyllan.... det kryllar av räkor överallt och jag måste ge dem mer utrymme. Det tomma akvariet står på kökssoffan och det är ju väldigt dumt.

Vill ha den konstiga hoyan med långa silverfärgade blad... kan man stjäla ett skott i en affär utan att bli straffad? Jag törs inte... och kan INTE betala 260 kr.
Natti natti!