En liten flicka, som är döv, stum och nästan blind. Ca 6 år. Liten och snabb som ett djur, och oerhört ljus och positiv som varelse. En av mina grannar är kontaktfamilj åt henne, och de plingade på för att hälsa på alla mina djur (jag har en stadig ström av områdets barn som gör så - oanmält. Rätt ok faktiskt

När de så småningom hade gått, kände jag om igen denna djupa tacksamhet;att jag och mitt barn har alla lemmar i behåll och fungerar fysiskt. Jag är så tacksam för att jag inte bor i ett krigsdrabbat land. Att jag inte behöver gömma mig bakom mörka skynken för att jag är kvinna, eller vara rädd för att mina barn ska dö av svält eller törst.
Igår mötte jag en man som sålde 50 frysta råttungar till mig. Man känner sig lite hemlig när man möter en främmande person på en pendeltågstation och byter ett anonymt paket mot pengar

Men jag har ju lärt mig tänkta som en orm vid det här laget. A: de tar den bekväma vägen först. B: de vill ligga skyddat, gärna på ett trångt ställe. C: de vill ha lagom temp där. Så jag hittade henne inom en minut, ovanpå elementet

Meanwhile - efter att ha pustat ut och återfört Elvira till terrariet ser jag att det är TOMT. Naranja har hittat en liiiiiiiten springa i skjutdörren (som jag inte hade låst eftersom jag höll på med dem) och puttat upp den så pass att han kom ut. Samma orm-psykologi ledde mig ner i byrålådan som stod på glänt under, och där låg han bland sonens underkläder

Mötte en annan granne på bussen hem, förresten. Även hon använder sin behå till förvaring av annat än tuttar

Ha en bra dag! Jag hoppas på regn, här är tryckande åskhetta utan vind, jag smäller av snart. Ska ta semester resten av veckan!