Imorse när jag klev ur sängen stötte foten i något hårt som gled över golvet. När jag böjde mig ner upptäckte jag en av mina bruna ampullarier. Locket var tajt stängt så jag räknade med att han levde, och eftersom han rymt från sin burk räknade jag även ut att han ville vara någon annanstans

När jag kom hem (efter en väldigt trevlig lunch med Sonja, by the way) var Randy i full fart. Han hade limmat sig fast på den vuxna gula honan, som inte ALLS ville vara med på noterna utan fäktade för att komma loss. Jag håvade upp dem och tog isär dem, och släppte ner Randy bakom pumpen i hörnet. Vips, var han framme igen (han är både snabb, randig och kåt) och smetade fast sig på en av småsnäckorna. Han ångade fram som ett lok från den ena småsnäckan till den andra

Nu har jag inte sett gobyhanen på tre dagar, så det är nog bara att räkna honom som död. Märkligt att inte en enda liten skelettdel dykt upp... men karet kryllar ju av räkor och snäckor, så de har väl skött sitt jobb... ska ta mig till Janne Westers affär och inhandla en ny hane, när jag får tid. De två honorna är smällfeta, så de blir nog glada för en kille!
För övrigt var det väldigt varmt idag. Och det var kul att träffa Sonja igen!
Vilken snäcka va. Han hade hamnat i paradiset, tyckte han. Kanske inte de gula honorna tyckte
Ring och prata med Janne W om räkor innan du åker dit förresten.