Idag fyller jag 44 - en jämn och fin siffra.

Själv känner jag mig allt annat än jämn och fin. Påfrestningarna under hösten/vintern i form av ALLA livets nödvändigheter (boende, ekonomi, hälsa, vänskap, föräldraskap, död) gör att jag nu känner mig tunn som ett läskpapper, lika benägen att suga åt mig allt ytterligare elände.

Jag är så ytterligt utmattad. Tur att det finns fisk att fokusera på istället...

Igår fick jag äntligen hem en ny hane till killi-änkan. Kul att iakttaga deras möte - mycket försiktiga var de. Jag är lite bekymrad över att jag aldrig ser dem äta, trots levande foder i olika former. Honan är tunn som en tråd... och jag ger henne grindalsmask, hoppstjärtar, flingfoder om vartannat.

Killisarna bor numer med mina besvärliga humleräkor, och de verkar faktiskt lite upprörda över det (räkorna alltså). Det karet är så igenväxt numer så jag har ingen aning om hur många humlor jag har kvar, eller om det blivit ungar igen. Alla räkor får räk-granulat (två olika sorter) och jag ser att Crystal Red är otroligt många och stora nu. Körsbären lever ett hårdare liv, eftersom de delar kar med hungriga firrar (två olika kar) men de frodas ändå. I största karet (med största risken att bli uppäten) har jag märkt att fler och fler av honorna blir mörkt rödbruna istället för klart röda. Intressant!

Spanat in lite trollhassel - jag har ju fortfarande ett kar på uppstart som inte är färdigmöblerat varken med växter eller fisk. Det har vart igång nu ett par-tre månader så jag borde kunna gå vidare - när jag väl bestämt mig hur.

En ny dag imorgon - och mitt motto: This - too - will pass.
Always look at the bright side