Sonen ringde mig när jag var på väg hem från jobbet: strömmen har gått i hela området! Och vi som bor sex trappor upp... när jag väl kämpat mig uppför alla trappor, letat reda på ljus och tänt dem överallt - DÅ slogs strömmen på. Det var ju bra det, ialla fall

Hinner inte mer än att packa upp inköpen, mata firrarna och slå mig ner med en bok så ringer mobilen: ja hej, det här är polisen. Har du en son som heter...? Åh NEJ - VAD har han hittat på nu då? Jo, han och en kompis hade blivit haffade med 29 starkcider, som de i sin tur köpt av en langare för att dela ut till sina vänner.

På med (de trasiga) kängorna och iväg med bussen för att hämta son. Full i skratt. Jag kan inte bli förbannad, det här måste tas med humor faktiskt. Löser ut sonen, handlar lite mer och drar hem med utegångsförbud resten av kvällen.

Lilla Frisse (katten) går omkring skinande blank med ett hemligt leende. Jag är nu säker på att hon är dräktig. Hon har sina knepiga beteende - som t ex att slicka på alla blomkrukor av lera, och på vattenrören på toan, och dricka överallt utom ur vattenskålen (alla akvarier, burken med javamossa på köksbordet och mitt vattenglas vid sängen. Ett stackars skott som står i blöt på köksbänken blir också uppdraget och rånat på sitt vatten).

Jag flyttade ju de röda bi-räkorna till det större karet - och alla är väldigt röda med väldigt lite vitt i. Snygga, tycker jag! Kvar med dvärgkardinalerna går de med mycket vitt i. Så nu blir det två stammar här hemma. Jag ska fylla på "blodet" med lite utsocknes räkor för att förbättra det hela.

I smycketetrakaret kryllar det numer av körsbär. Trots att tetrorna mumsar i sig barn, så förmerar de sig sakta men säkert. Satt igår och studerade en yttepytteräka som morskt spatserade förbi en Cory Schwartsii, utan att coryn lyfte ett ögonbryn.

Jag har en rolig flock att ta hand om! Livet är KUL