... leka och viska, lunderna kring likt älskande par... en favvo-sång, faktiskt. Men jag är inte så förtjust i virvelvindar, som piskar hår i ögonen och munnen

Efter att spenderat lördag natt uppe och vaken (tonåring - behöver jag säga mer?) och haft långväga besök med matlagning som INTE kunde ställas in på söndag, var jag totalt slut i skallen och tillbringade måndagen i sängen - läsande, slumrande. Superskönt. Men nu går det undan i kattutvecklingen!

Öronen växer dag från dag (jag lovar ) och de tultar nu omkring i princip överallt - vilket får mig att se de mest fasansfulla skräckscener för mitt inre öga: horder av tonåringar med stora fötter KRAAAS! Inatt vågade jag inte gå upp ur sängen utan att tända lampan och kolla noga på golvet först.

Så nu har de flyttat ut i köket med bräda för dörren, och idag/natt ska alla andra dörrar vara stängda, så att Sisa fattar budskapet. De är förstås ljuvliga, jättetufa och väldigt pratglada. Stackars Sisa som inte är van vid så pratiga barn, pratar oavbrutet hon med - med allt och alla. T o m jag mjorrar lugnande till svar när jag hör en frågande kattröst.

Mamma orm passade på att lägga en hel drös ägg lagom till gästerna på söndagen - vilket var kul, för det lilla barnet som var med fick ytterligare en grej att klämma och titta på.

Undrar om jag orkar gå ut något mer idag?