Varje morgon när jag vaknar, öppnar jag dörren till mitt rum och alla kissarna travar in, upp i sängen och spinner "god morgon!" en efter en. Sen sätter buset igång. Igår blev jag riktigt sur, för de välte mitt (stora) vattenglas vid sängen 
men som tur var missade vattnet både böcker och el. INGENTING som man är rädd om kan vara framme. Kläder måste hängas undan annars rivs de. Böcker blir gnagda i kanterna. Alla lösa pryttlar måste ner i lådor. Igår drack de upp artemiavattnet! Uäck! 
Jag fick ju lite påfyllning av humlor av Sonja när hon var här sist, och det satte fart på "gamlingarna". Jag hade fem kvar av mitt gäng. De nya japan-räkorna är däremot väldigt lugna och håller sih mest dolda. Efter ommöbleringen där är jag MYCKET nöjd, och nu kan man se Galaxyynglena ordentligt. Jag tror de är sex stycken.
Det hemliga ynglet är nu avslöjat: en Erythromicron, precis som jag trodde. Jag ska låta h*n växa på sig lite till före flytten till sina artfränder.
Till midsommar flyttar de två första ungarna hemifrån - det ska faktiskt bli skönt, och jag kommer inte förlora kontakten med någon av dem eftersom det är folk jag känner. Lilla änglakatten, som jag kallar den allra ljusaste röda killen, är hjärtknipande vacker och trevlig - jag kommer sakna hans morgonpuss/spinn!
Lilla hemska Ettan däremot
kommer bli skönt att vila från Hon är som en påtänd studsboll och hon ska flytta hem till sin halvbror, en unge ur Sisas första kull. Han är också en kaxig typ, så de kommer nog ha kul ihop (stackars familj 
)Jag har funnit mental balans nu - äntligen - och tar inte åt mig av surgubbarna på jobbet längre. Lustigt nog har de dessutom dämpat sig - kanske chefen sagt åt dem? Jag ler vänligt, bemöter deras önskemål på bästa servicevis och känner mig ovanpå
