Efter mitt sedvanliga helgbestyr (vattenbyten i tio burkar, tvätt, städ och disk) gick jag som vanligt till kvarterskrogen för en dricka och mat. Där möts vi, grannarna, och pratar både skit och allvar. Idag blev det blandad kompott: en förkyld hyperintelligent schizofren författare (vi pratade om språk, böcker och drömmar) en finska som måste sälja en hund (jag tog med kameran hem till henne och satte in en annons på Blocket, hon har ingen dator) och sen en annan granne som flirtat med min katt han har just vart tvungen att ge bort sin för att barnbarnen var allergiska, så jag kan bjussa på det... annars säger jag åt folk att ge f**n i henne - hon hatar att bli lyft. De flesta grannar vet vem hon är och vart hon hör, men det kommer nytt folk hela tiden som jag måste "uppfostra".

Det är väldigt speciellt att ha utekatt i stan. Folk på landet fattar inte alla saker man måste ta hänsyn till: t ex att jag försvarar min katts revir utanför porten. De allra flesta bortsprungna katter i stan blir BORTJAGADE av redan etablerade katter. Och i ren skräck rusar många ut i trafiken. En cool katt klarar sig bra! Men innan de blir coola måste man visa gränser, revir och stöd.

Jag tog ut lilla Silke igen ikväll. Hon ångestskrek en liten stund, men blev sen tyst och undersökte varje löv och strå under sina fötter. Skälvande öron åt alla håll, hela tiden med ett öga mot mig. När jag tog in henne släppte jag henne lös i hissen, och hon gick raka vägen till vår ytterdörr Duktig kisse! Det ska nog bli tuff katt av henne också.

Alla firrar är feta och glada. Mina små gyllene killis är helt underbart vackra Limian har börjat bredda på sig och utveckla färg på fenorna. Sundadaniorn`na är som lysande blixtar - neontetror i annan kulör, i miniatyr. Jag tror det är tio hanar och två honor

Livet är gott. Träden är vackra, luften luktar löv och svamp. Imorgon är det måndag igen!