Idag kvistade jag iväg på lunchen och träffade evus och beskådade hennes vackra blå tigrar. Tajmade det så bra så även Sonja var där

Men jag känner verkligen såhär: nope - jag stannar här, inga fler sorter i mitt hem. Jag har varken råd eller plats, och jag vill hellre satsa på kvalite än kvantite.
Mina Limia har växt helt otroligt och jag tycker mig se minst en hona med svart i rumpan. Vore kul att få fler och kunna dela med mig!
Min grindalsmaskodling har gått ner - de verkar må bra av att nonchaleras

Alla övriga firrar är knubbiga och pigga - nema problema

Sen tidsomställningen. Är värst på morgonen då man stirrar på klockan och säger: "egentligen är klockan en timme mer"! Vilken den inte är då - eller?