Ja, jag VET att man ska skriva om akvarier... men det händer inget särskilt i mina kar. Alla lever o frodas, vattenbyten går på räls, inga sjukdomar eller födslar... såg en av mina mycket gamla Crystal Red med rom igår, hoppas det blir något av den.. och att firrarna i karet inte hittar bebbarna.

Jo - hunden i kattkostym. Gissa vem Lilla Snoknos Silkestrasa. Idag har vi lekt "hämta öronproppen" i flera timmar och tillfällen. Den leken går ut på att jag kastar en öronpropp och hon rusar efter den, "mördar" den och lämnar den hos mig - varpå jag kastar den igen... jag försöker hitta listiga svåråtkomliga ställen att kasta den på. Hon jublar. Efter en stund flåsar hon precis som en hund, dålig kondis

Dagens uteträning råkade involvera vår grannhund, som Sisa brukar lifta i hissen hem med. Hon är förstås helt orädd, men lilla Knastrasan öste katt-svordomar över den stackars hunden i hissen upp Imponerande röstresurser för att vara så liten och tanig. Den lilla skiten FRYSER och tycker att allt utomhus är väldigt obehagligt. Hon får gå med mig ut på balkongen när jag röker (aldrig mer o-eskorterad efter alla nät-incidenter) och även då sitter hon och darrar av köld.

Ni som är äckelmagade - sluta läs här.

Silke går alltid med på toa, och det jag gör på toa, gör hon också. Pinkar jag, så pinkar hon... ja ni kan ju gissa resten. MEN - hon tycker hon ska gräva ner min lukt i sandlådan (tydligen fattar hon inte att den försvinner när jag spolar) så då far gruset överallt. Hon skottar och skottar men lukten försvinner inte... så jag måste bära ut henne från toa och stänga dörren

Jag känner mig ödmjuk inför ödet att ha fått henne i familjen. Hon är verkligen en prövning, och rolig. Jag växer som människa med denna lilla katt. Fantastiskt att ha förlöst henne. Hon är verkligen "min" - och jag hennes.